Mellan ca kl. 19-20.30 ikväll pratade och spelade Pelle Lindström munspel på den vackra men lilla scenen i Peace and Love-cafeets indiskinspirerade lokaler i centrala Borlänge där det serveras ekologiska ätbarheter och där rummen har olika namn beroende på de färger de mestadels är inredda med.
Bakom scenen stod det en kandelaber med tända stearinljus framför den stora väggmålningen med ett spelande kärlekspar framför en himmel med fallskärmar.
Jag har hört talas om denna Pelle Lindström lite här och där men inte fått något begrepp om vem han var riktigt. Han bor visst i ett jättegammalt kulturmärkt hus i Leksand. Hans pappa var Rune Lindström som skrev Himlaspelet. Han har uppträtt och varit musiker i princip hela sitt liv. Varit med i ett proggband som hette Kebnekaise som jag nog hört talas om som yngre.
Han berättade om hur han blev intresserad av musik redan i 5-årsåldern då han fick ett munspel. Han spelade några melodier på samma sätt som när han gick i den s.k. småskolan som 7-åring på Roliga Timmen.
Han pratade mycket mer än spelade och det blev väldigt långa utläggningar emellanåt. Mycket skämt och många olika aspekter på tillvaron.
Han verkade ha en negativ syn på nytiden och förskönade äldre tider. Nästan allt var bättre för verkade han tycka. Ibland tyckte jag han hade rätt att mänskor stressade mindre förr och hade mer tid än mänskor numera har med alla tidsbesparade maskiner.
Men på andra vis tycker jag att han gick till överdrift med att glorifiera baktiden. Bland annat så gillade han inte nyskapande musik för den begriper sig ingen på och han påstod att många mänskor var nyskapande inom musiken bara är det för att göra sig märkvärdiga. Det håller jag inte med om för ibland kan det även vara bra.
Han berättade om gamla spelmän från Dalarna, om hur den svarta musiken i USA utvecklat sig. Något han berättade som jag inte visste var att den kristna högern var så oerhört negativt inställd när Elvis Presley blev känd så de brände kopiösa mängder av hans och hans musikerkollegors skivor, alltså även musiker som spelade i ungefär samma stil.
Det var en kul och givande berättar- och munspelsspelarkväll.
Entrén fick man betala efter vilja och förmåga i en stor svart kruka. Allt som betalades skulle gå till räddningsarbetet i Haiti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar