200 år med sjukvård i Borlängebygden

På kvällen onsdagen den 13:de Januari höll en f.d. läkare på Jakobsgårdarnas Vårdcentral, Rune Björke föredrag om sjukvårdens historia i Borlängebygden genom århundradenas gång på Wasbryggeriet i Borlänge centrum.

Lokalen var i princip fullsatt.

Rune plus tjugosex personer till har tillsammans gjort en del efterforskningar och givit ut en fin stor och inbunden bok på temat med många fotografier i en upplaga på 2000 exemplar. Jag tror det var förra året boken trycktes i Lund. Den fanns att köpa efter föredraget.

Ett förlag i Torsång, Björnens Förlag, hade givit ut boken. Förläggaren satt i publiken.

Föredraget började segt där han långrandigt förklarade bakgrunden till boken. Sedan blev det mer och mer intressant ju längre han pratade.

Egentligen började han med 1500-talet. Då lär det ha funnit något slags djäkne- och hospitalhus nära Stora Tuna kyrka. Men var visste man inte. Fattiga och sjuka vårdades där.

Det har funnits många olika sjukhus och epedemisjukhus som bytt namn och flyttat. Vi fick se på stora fotografier som skickades runt på vissa av byggnaderna. Men det var så många olika sjukhus så det blev helt surrigt i skallen för mig att hålla reda på var alla legat någonstans.

Några av dem finns och har funnits i Bergebo-Bergeby-Domnarvsområdet, där jag varit väldigt mycket som barn, eftersom mormor och morfar och min mamma kom från Hönsarvet. Jag har hört mycket som barn om dessa områden och även sjukhus, läkare och sjuksköterskor som var verksamma förr i tiden, som jag bara har fragmenterade minnen av som vuxen.

1952 brann ett sanatorium ned i Bergebo som då hade gjort som till ålderdomshem. Alla inventarier och alla mänskor räddades ut oskadda därifrån. När jag pratade med min mamma efteråt så talade hon om att hon var med och deltog i denna räddningsauktion.

En läkare i publiken sa att ingen läkare eller sjuksköterska någonsin blev smittad av några allvarliga sjukdomar ens på de epedemisjukhus som fanns förr då inte ens handsprit fanns eller inte heller penicillin. Personalen blev på något vis immun. Småvaccinerade i vardagen så att säga. När de hade smittkoppssjuka inlagda på epedemisjukhus i Borlänge tejpade man bara för skarvarna vid dörrar och fönster. Läkaren som yttrade sig om detta har arbetat som infektionsläkare på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

Någonstans mellan Borganäs Fäste och centrum fanns två stora inrättningar. Ett stort badhus och ett epedemisjukhus som inte finns kvar men som vi fick se foton på.

Arbetare i Domnarvets Järnverk och deras familjer var garanterade gratis sjukvård i Domnarvstrakten vad jag förstod.

Det var mest äldre i publiken som kunde berätta bland annat om en barnmorska med privat mottagning där nu Scandic Hotell nu ligger. Flera i publiken har blivit förlösta av henne.

Borlänge sjukhus och vårdhemsbyggnaden i Hovgården har också inhyst BB:n.

Nu när Borlänge kommun har 50 000 invånare föds ca 500 nya Borlängebor varje år. När Borlänge hade ca 24 000 invånare runt år 1918 föddes ca 750 barn per år och ca 110 av dessa mammor var ogifta. Knappt 10 mammor dog av förlossningarna varje år.

Den välkända bruksläkaren Doktor Hällsjö visades det också bild på och pratades en del om bland annat.

Ett mysterium var var någonstans ett epedemisjukhus på Haglalund legat. Ingen kände till detta. Där hade patienter med difteri varit inlagda. Hagalund kallades tidigare Stryparbacken troligen på grund av detta sjukhus som också kallades stryparsjukan för man kunde kvävas av denna sjukdom.