Ledarskribenten Pernilla Olin på Vänsterhörnan

Under måndagskvällen den 7 December besökte ledarskribenten på Dalarnas Tidningar, Pernilla Olin, Vänsterhörnan i Borlänge.

Det blev mer som en dialog mellan henne och publiken och mellan publiken än ett regelrätt föredrag. Hon satt också i ett hörn och publiken satt åt alla möjliga håll och kanter och fick gratis fika med mjuk pepparkaka. Jag vet inte exakt hur många som kommit till denna månatliga cafékväll, kanske ett 20-tal personer, i blandade åldrar.

Hon presenterade sig kort som att hon studerat feminism, var uppväxt på Visingsö i Vättern med en svensk pappa och thailändsk pappa och blev ganska mobbad som barn.

Hon verkade mycket medveten om orättvisorna mellan könen och de könsroller som råder i samhället. Det var också vissa av kvinnorna i publiken - iallafall mer än somliga manliga dito. Några protesterade hörljutt när en äldre manlig person i publiken sa att han som man inte alls har några fördelar när han ska yttra sig bland annat om politik.

Pernilla berättade att hon var i en ganska ovanlig situation att vara en så ung kvinna som skriver ledare i tidningar. Att hon ibland blir påhoppad och uppläxad av medelålders män på grund av det hon skrivit i tidningarna.

Hon sa att nästan alla som skriver och hör av sig angående ledarna hon skrivit är män som är 50-55 år. Märkligt om det kan vara en speciell tyckar-ålder och bara för män? Men det kanske är så. Hon efterlyste andra personer i andra åldrar och fler kvinnor och med annorlunda åsikter och perspektiv som skrev till ledarsidan.

I ärlighetens namn så har jag aldrig begripit vad en ´ledare´är och vad det handlar om fast jag är så intresserad av media, skrivande och debatt. Det där måste ha varit en blind fläck i mitt liv fram tills nu. Därför ställde jag en del frågor om detta vad det är för regler när man ska skicka in brev som reaktioner på ledare, hur långa de får vara och hur lång tid efter de publicerats som man ska skicka in dem. Jag fick raka och bra svar. Bara något dygn efteråt skickade jag in ett svar på en ledare, men då råkade det vara hennes kollega Christer Gruhs som skrivit just den ledaren.

Det verkar som om alla dags- och kvällstidningar har en usel ekonomisk situation och är desperata närapå efter nya prenumeranter. Man kan ju lätt läsa samma nyheter i pappersupplagorna på internet. Jag undrar just hur det kommer att fungera med pappersdags- och kvällstidningar i framtiden? Om de kommer att finnas kvar över huvud taget eller ges ut i mindre dyrare upplagor? Eller att det blir avgifter att läsa dem på internet? Dock togs inte detta direkt upp.

Däremot så diskuterades det om ytlighet och djup i journalistiken. Att journalistiken blivit allt ytligare generellt sett och inte går till djupet när det gäller olika frågor. Att mycket konflikter som sker tex. inom kommunpolitiken inte grävs upp och tydliggörs tog en i publiken upp. Det håller jag med om.

En i publiken föreslog att man skulle halvera personalen på Dalarnas Tidningar och ge ut bara en enda tidningsupplaga i veckan men med mer djuplodande och grävande journalistik.

Leif Lindström tog upp en hel del angående Ikeas kommande etablering i Borlänge och att alla Borlängebor genom skatten blir skyldiga 7000 kronor i lån för att kommunen skänker en tomt på 300 miljoner till kommunen. Och att det kan påverka omsorgen och annan verksamhet i kommunen mycket negativt.

Det diskuterades en hel del om att vi lever i ett så kommersialiserat och ytligt sensationssökande samhälle.