Tredje inlägget om samrådsmötet i Silvberg

Det som kändes så positivt på detta möte var att flera Silvbergsbor var så engagerade och verkligen bryr sig om sin bygd, naturen, gamla kultur- och fornminnen.

Det var mest en äldre kvinna som frågade och ifrågasatte den demokratiska och delgivande processen i upprättandet av översiktsplaner. Hon frågade om allmänheten skulle få vara med och säga sitt i det hela. Det lovade tex. Lotta Bergstrand.

Det frågades efter en sammanställning av de synpunkter som kommer att fås in angående den kommande översiktsplanen som nog kommer att gälla från nästa år. Jag tror politikerna och tjänstemännen lovade att något sådant skulle presenteras. Silvbergsborna önskade att denna sammanställning skulle publiceras tydligt och lättillgängligt på Säters kommuns hemsida som exempel.

Det här tycker jag är jättebra. Ofta så glömmer man bort eller slarvar bort inkomna åsikter och synpunkter från allmänheten i många olika sammanhang. Tex. har jag efterfrågat en sammanställning av de politiska önskningarna för kommunpolitikertomtarna vid julskyltningen och många andra redovisningar som verkar vara hemliga för allmänheten.

En av de deltagande på mötet frågade också om såna här samrådsmöten hade någon verklig förankring eller att de bara var till för att kommuninvånarna skulle få komma dit och visa sina känslor inför av politiker och tjänstemäns redan uppgjorda planer, som en slags känsloterapi. För det är ju ganska meningslöst. Denna fråga har också tagits upp på Kommunala Handikapprådet när jag deltagit där på möten och man har ställt denna fråga. Tyvärr är det så att den s.k. demokratin fastnar i en slags känsloterapi.

Ingen av tjänstemännen verkade veta heller varför inte en ny översiktsplan gjorts upp varje ny mandatperiod så som det ska göras.

Silvbergsborna, vissa av dem, påstod att flera områden som har blivit beslutade som fritidshusområden inte ens tagits upp på det samrådsmöte som var inför nu gällande översiktsplan som började gälla 1991. De ifrågasatte det inför politikerna och tjänstemännen som inte kunde svara på om det var sant eller inte, de mindes inte.

Christer Malmstedt, kommunchefen berättade något halvkomiskt. Att 1907 så var Säters kommuns främsta inkomst från ett hembränneri som man hade.