lördag 12 september 2009

Lekplatsinvigning bland stenarna

Idag firas Geologins Dag i hela Sverige. I Säters kommun känner jag inte till att den firats på något sätt trots att vi har så många gruvor och extra många stenarter.

Jag fick fara tilll grannkommunen Borlänge för detta firande som går av stapeln årligen vid Stenparken och Geologiska Museet som ligger vid och delvis i Liljeqvistska parken i centrum.

Idag var det extra mycket folk- speciellt barn och småbarnsfamiljer som deltog för den nya lekplatsen skulle till och invigas. Det var fiolspel av några ungdomar eller större barn på en jordkulle vid kanten av den nya lekparken och tal av en kvinnlig person som var utklädd med enkla lek-indianpyntningar. När hon höll invigningstalet kunde man knappt höra hennes röst. Hon överröstades av sorlet och stojet från massor med barn som lekte i den nya lekplatsen. Det visade att lekparken har gjort sitt syfte - att barnen var så inne i att praktisera syftet så att säga så de inte hade tid eller ro att lyssna på något halvhögtidligt tal. Talerskan nämnde att Borlänge kommun har hela 95 stycken lekplatser.

Jag vet ej om Säters kommun har något motsvarande som den här nya lekplatsen i Borlänge centrum. Hoppas det byggs upp någon kanske i centrum snart. Kanske lekplatsen i Säterdalen är något extra men dit har jag svårt att ta mig och vet inte så mycket om.

Det är en fin och lite annorlunda och bra lekplats märkte jag när jag gått runt där en stund. Den är mycket vackrare och mer innovativ än någon annan lekplats jag varit till. Fast egentligen så har jag inte varit till så mycket lekplatser egentligen. Redan som barn har jag tyckt de varit löjliga och sett oerhört trista och farliga ut. Ödsliga. Ett nödvändigt ont för de stackars barn som tvingas växa upp i hyreshusområden utan egen trädgård och skog intill. Dumt att vuxna ska bygga upp lekplatser ovanför huvudet på barnen så att säga och att barnen inte får vara med och bygga och välja hur de de ska se ut. Dessutom har jag alltid saknat ett myller av träd och buskar och kaos på konventionella lekplatser.

Men den här lekplatsen gillade jag ändå. Det är första gången i mitt liv det hänt. Den är liksom integrerad med Geologiska museet där intill. Ligger mellan deras hus och den stora centrumparkeringen.

En sak som jag skulle vilja pröva är att spela på det diabas-instrument med några slags metallklot man ska slå på. Diabas har visst en struktur som ger en massa ljudåterklanger stod det i det lilla informationsbladet om lekparken som delades ut av medlemmarna i Tunabygdens Geologiska Förening.

Från Säters kommun kom ett klot uppsatt på en pinne. En sten som tagits från Oråsen, rullstensåsen, från grustaget här i Gustafs. Man har blästrat in fördjupningar i den så det såg ut som om några barnhänder klämts in och gjort avtryck i denna sten redan då den var mjuk som lava.

Det fanns en stor anka eller and i sten att rida på där också.

Det fanns även en stor hängmatta av stabilt material att gunga i, ett stort fat att gegga med sand i, ett stort stenbord att göra detsamma på och rinnande vatten från detta bord ned i en stor sandlåda där man kan göra diken.

Det fanns någon slags klätterborg där utklädda akrobater modell mer åt vuxenhållet - men troligen tonåringar - i färggranna kläder klättrade runt. En äldre gubbe var utklädd till GB-clown och gick runt och delade ut gratis glassar till barnen.

Det fanns några tipis gjorda av någon slags metallplåt eller liknande, små och väldigt stabila med pyntningar som inte direkt var indianmotiv. In i en dylik gick en vuxen mansperson och satte sig. In kom han men inte ut. Han fastnade. Men i sinom tid lyckades han eventuellt med hjälp baxa sig ut igen. Jag har ingen aning om hur man skulle gått till väga om han inte alls kommit ut därifrån. Fått ta isär konstruktionen? Använda svets?

Det fanns en stiliserad vikingabåt med huvudet i fören inte såg ut som en drake utan snarare som en gris.

Det skulle vara kul om det även fanns liknande lekplatser för vuxna där de/vi får träna balans och upptäcktsiver, kanske även i köpcenter och lite överallt i olika centrum och utanför hyreshus och i parker? Men med större dimensioner där inga vuxna fastnar så lätt.

Enligt guiden på Geologiska Museet så finns det 5000 bergarter i världen och ca 1000 i Sverige. Vi har inte så vackra stenar som i många länder utomlands men väldigt många arter för att vara ett så litet land. Det kanske gör också att vi har mer variation på näringen i form av mineraler och spårämnen i det som växer vilt och odlas? Det sistnämnda är min teori. Kanske svamparna här i det gruv- och metall- och mineralrika område vi bor i innehåller extra många mineraler och spårämnen också?

95 % av all existerande jordisk stenmassa består av vanliga bergarter som gnejs, granit m.m. och övriga består av mer ovanliga arter och består tex. av metaller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar