fredag 13 april 2012

Om Alan Watt och konsten att skapa en äkta kulturrevolution från gräsrotsnivå

Nyligen har jag fått tips på böcker och filmer m.m. som en person som heter Alan Watt skrivit och skapat. Han är ytterligare en annan person som för fram budskap om hur det fåtal mänskor som har makten i samhället idag styr och ställer över det stora flertalet. Dock verkar denna författare anses som mer ´rumsren´ och íntellektuell´än David Icke. Varför vet jag inte riktigt.


Om jag förstått det riktigt så menar han- och många fler med honom att inte bara de stora revolutionerna som är mer politiska och tar makten över hela länder och områden- ha styrts av eliten uppifrån-utan även s.k. mer kulturella revolutioner som tex. Feminismen och Flower Power-rörelsen.

Hur mycket sanning är det i detta egentligen? Har inte de vanliga, förtryckta mänskorna som velat ha en förändring haft den totala kontrollen över upproren? Har de blivit styrda av infiltratörer som velat skämma ut och förstöra den goda tanken och föra in negativa egenskaper i det nya som många mänskor satt tilltro till? Och hur har det gått till? Kan man i efterhand se ut just dessa personer?

När det gäller Flower Power har jag ända sedan jag var barn tyckt att mycket var bra- förutom det hemska med knarket. Det gemensamma ägandet och boendet-till vissa gränser- har ju varit positivt, och det fredliga odlandet och de härliga kläderna m.m.. Samtidigt har det ju behövts mer organisation i det hela. Ingen kan ju skapa något positivt och konstruktivt i drogat tillstånd.

Feminismen har styrts av eliten uppifrån menar en del författare. För att splittra familjerna och att barnen ska gå på dagis och andra instutioner och uppfostras till att bli hjärntvättade av de som har makten. Och att kvinnor emellanåt behövs i produktionen. Samtidigt så är det ju inget bra alls att kvinnor ska vara ekonomiskt beroende av en man som ska försörja dem. Men jag håller med detta att det är fel att barn ska sättas i dagligbaserad instutition och inte få känna tillhörighet till de närstående. Bättre tex. med kooperativa dagis där inte någon maktelit ska påverka barnen och föräldrarna till speciella beteenden och tyckanden utan där barnen får utvecklas mer individuellt och där bägge föräldrarna kunnat arbeta deltid. Där barnen får pyssla med sina projekt under flera års tid även i enskildhet om de så önskar och där de slipper förstöras av ett destruktivt kapitalistsamhälle.

Men om man vill förändra samhället från gräsrötterna-hur ska man då göra och planera det hela och kunna undvika personer i samma organisationer osv. som ställer till det? Att gå och vara vaksam och misstänksam mot alla är också ansträngande och är en grogrund för mobbning och skitsnack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar