Föredraget kallades ´Ingen jävla Berit´och ända sedan detta föredrag utannonserades för några månader sedan har jag funderat på vad det betydde. Men ganska snabbt förklarade han detta. Därför att hans pappa som bodde i Stockholm för ca 20 år sedan sökte till sin hemkommun om att få flytta till något slags ålderdomshem. Han hade önskat svar från Socialförvaltningen men fick brevsvar med underskriften ´Berit´- en person som hade utrett att hans behov att få flytta dit inte var tillräckligt stort. Pappan hade känt sig kränkt för han hade inte önskat något svar från någon Berit utan för Socialförvaltningen eller någon liknande myndighet.
Hela hans föredrag genomsyras av avslöjandet av det här omänskliga samhället som byggs upp och existerar idag och att individerna måste mötas med respekt av myndigheterna.
Numera kallas man ofta kund av olika typer av omsorgsverksamhet. Tex. som funktionshindrad, äldre inom äldreomsorgen osv. Jag har också märkt att det relativt nya ordet brukare också börjar få stryka på foten för det allt vanligare kund.
Även elever inom grundskolan börjar kallas för kunder istället för barn. Det har visst kommit upp ett nytt förslag att barn som går i friskolor ska få ersättning i pengar ifall de inte fått godkänt i vissa betyg, ungefär som kunder som reklamerar en vara. Låter märkligt. Isåfall kanske ingen strävar efter att få godkända betyg utan vill ha pengarna istället.
När jag var tonåring tyckte jag ordet ´samhällsmedborgare´var läskigt. Som om man vore en robot i ett samhälle som styrdes av de som hade makten. Jag ville mer tillhöra den vilda naturen. Men detta uttryck kanske hade sina positiva sidor för numera kallas vi inte ens det enligt föredragshållaren utan att vi kallas Skattebetalare. Han menade också att den enda gemensamma nämnaren för Skattebetalarna är att vi inte vill betala skatt. Vad skatten ska användas till finns det oerhört delade meningar om. Han menade att det är viktigt att bli sedd som individ och samhällsmedborgare och inte som skattebetalare.
Han tycker att Nyliberalismen liknar den gamla Sovjetstaten där staten ska styra det mesta in i minsta detalj. Att tex. kommuninvånarna ska ha en dialog med tjänstemännen inom kommunerna istället för med de som är med i politiska partier. Att kommunpolitiken blivit automatisk utan någon egentlig dialog. Han menade också att numera måste konstnärer som ska utföra ett verk enligt beställning få direktiv uppifrån hur verket ska se ut.
Han sa att det som tex. politiker är viktigt att ha en dialog och lyssna på de personer de företräder. Att många – speciellt män – sitter tillbakalutade vid sammanträdesbord och kläcker ur sig direktiv och tyckanden och för envägskommunikation på det viset och lyssnar förskräckt efter reaktioner.
Bengt Göransson menar att ordet kommunikation fått en annan innebörd på sistone. Förr innebar det en inlyssnande dialog och kanske ibland konflikt. Numera är det mer envägskommunikation med direktiv och information från de som har makten till de som inte har det.
Dock var han positiv på så sätt att mänskorna i nutidens samhälle på många vis kan vara mer delaktiga och har mer makt över sina liv och över förändringar än tex. för 100-150 år sedan.
Bengt pratade en del om skillnaden mellan frihet och valfrihet. Valfrihet är att välja mellan tex. olika varor som andra tillverkat i ett begränsat antal former. Äkta frihet är något mer grundläggande som man skapar själv, mer omfattande.
Han avslutar kvällen med att han ser flera tecken på mänskocivilsationens undergång bland annat med de ökade klyftorna i samhället. De som är rika är inte fria utan de måste ha en massa vakter och larm speciellt utomlands. Jag tror han har rätt i det där med civilisationens undergång. Det kan vara positivt också för då kan någonting mycket, mycket bättre byggas upp också av omtänksamma, medvetna mänskor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar