Min krönika om mänskans förhållande till naturen

När det gäller mänskans förhållningssätt gentemot sina medvarelser djuren och växterna råder mycket dubbelmoral.

Man säger sig vilja värna skogen som rekreationsområden och mångfaldigande av arter. I själva verket finns knappt några skogar alls i Sverige idag. Antingen är det fula kraterliknande områden som kallas föryngringsytor. Eller monokulturer av tall och gran som står i räta linjer som om de vore arméer som står uppställda i led och är på väg att marschera iväg. Det fattas bara lite marschmusik och skottlossning från älgjägare eller från någon skyttebana i närheten för att få den fullständiga krigiska stämningen. En äkta skog enligt min mening är ett harmoniskt kaos, som ett vackert rum där många olika arter har bra livsförutsättningar.

När mänskan försöker utplåna en del av mänskligheten med politiska beslut som grund kallas det Förintelsen som det som Tyskarna gjorde mot Judarna. När Sveriges riksdag och regering beslutar om att mer eller mindre utplåna en inhemsk art som varg kallas det Viltvård.

Samtidigt som det gnälls som att det finns för mycket älg och rådjur som äter upp tillväxten av träd så reduceras en redan alldeles för liten vargstam så att obalansen blir än större och de vilda djuren blir än mer beroende av jägarnas reducering av bytesdjuren.

Bina som varit en fungerande art som vetat hur de skulle bete sig i minst 40 miljoner år innan ens arten mänska var i tillblivelse blir nu misstänkliggjord av mänskliga storskaliga biodlare. Mänskan börjar nu bygga bikupor med former som inte passar bina och byter ut deras naturliga honung mot sockervatten som vinterföda. Till följd att de mår dåligt och börjar dö ut.

Mänskan måste inse sin del i naturen och måste sluta vara så egocentrerad utan måste börja lära sig av djuren och växterna. Mer och mer har det ju framkommit att naturen inte är så grym och konkurrerande som man först trott. Utan att det är så att både individer och arter sinsemellan hjälps åt på olika sätt. De stora genetiska sprången har inte tagits på grund av att individer inom samma art börjat samarbeta bättre utan att samarbetat mellan arter börjat fungera bättre. Om inte mänskan slutar med att kuva och plåga djur och växter så kommer mänskans utveckling att stanna av och degenereras.

Det finns visst ett förslag om att man ska förbjuda katter att vistas utomhus i villa- och hyreshusområden. Ett grymt och totalt vansinnigt förslag! En del personer tycker att katter kan anpassa sig till att leva som innekatter. Till vilket pris? Att de blir deprimerade och rastlösa och får olika sjukdomar för de vantrivs och får för lite sol? Ska den anpassas att komma lika långt från ett naturligt liv, motion och frisk luft som många mänskor? Många mänskor får ju knappt komma ut och se solen tex. på grund av inomhusarbete hela dagarna under vinterhalvåret eller gamla mänskor som är beroende av vård och omsorg som ingen hinner följa med ut. Ska dessa ohälsosamma exempel vara ett idel att eftersträva för katterna? Nej- istället tycker jag att vi mänskor delvis borde leva och lära av katterna och friare få ströva omkring utomhus och klättra i träd emellanåt.

Låt ormarna leva i fred med sina kluvna tungor när de söker sig fram i vårsolen. Men mänskan bör inte tala med kluven tunga när hon inför lagar och regler för djuren och naturen!