Kommunfullmäktigemötet i Grängshammar 17 Juni 2010

Ikväll, torsdagen den 17:de Juni var det säsongsavslutning med kommunfullmäktige i Säter. Från början var det meningen att denna kommunfullmäktige skulle gå av stapeln inne i en flygel på Ulfshyttans Herrgård. Men lokal hade flyttats till Församlingshemmet i det megavackra Grängshammar. Fick bekväm plats i en soffa.

Jag vet inte med på precis hela mötet men lyssnade på det mesta.

Det var en gedigen lunta - kallelsen till detta möte.

Först delades Månadens Blomma ut till en äldre kvinna som arbetade där i Församlingsgården. Det var kanske därför man flyttat sammanträdeslokalen dit?

Sedan var den en kille som gjort någon typ av Trafikutredning när det gällde busstrafiken och främst skolskjutsarna i Säters kommun. Kanske även övrig trafik också, jag vet inte – har ej hunnit ta reda på det.

Men det var som sagt fokus på skolskjutsarna. Han hade kommit fram till att skolskjutsarna skulle kosta sammanlagt 3 miljoner mindre per år om man organiserade om den så att eleverna började och slutade skoldagarna samma tid och att en buss gick till och från skolan samma dag i alla fall på varje stadium om jag förstått saken rätt. Som det varit hittills har skjutsarna varit väldigt splittrade och oorganiserade. 8 miljoner per år ungefär hade skolskjutsarna kostat. Varav hälften av kostnaderna ordnade varje skola för sig med delegering till något trafikbolag som själva la upp rutterna och då kanske åkte extra många turer med få barn för att tjäna extra mycket pengar? Nu i framtiden föreslog utredaren att skolskjutsarna skulle samordnas av en person anställd inom kommunen och att någon slags sambandscentral som även sköter bland annat färdtjänsten skulle få organiseringen som uppdrag i sin tur.

Samtidigt skulle det bli fler bussturer tex. på kvällar och helger för allmänheten. Så det skulle bli en win-win-situation. För alla parter. En del skolbarn skulle få längre dagar i offentlighetens kommunala rum i form av kompletterande fritids som inte föräldrarna skulle få någon räkning på eftersom det var kommunen som ordnat det så med ändrade bussturer. Kanske är till en fördel för många. Men kanske inte för en del barn tex. som har svårt med långa skoldagar och tex. har neuropsykiatriska funktionshinder.

Sedan höll Stina Stenberg som nog är någon slags kommunkanslist i ett föredrag om Grängshammars historia. Ganska intressant att så mycket finns på lager i Stora Ensos Arkiv om fakta om bruket genom åren. Det är nog ett arkiv som är en guldgruva för mig med så många anfäder och anmödrar som arbetat där genom århundradena. Det mesta kände jag redan till men att de hade en anlagd svandamm med detaljerade beskrivningar av svanskötsel var en nyhet för mig!

Abbe Ronsten pratade om en massa tabeller om ekonomi och budgetar och att Säters kommun har sparat pensionspengar åt sina anställda superbra. Var mycket fakta som var svårt att smälta. Jag stack iväg en stund och hängde inte med i alla turer med detta.

Det var också en del valärenden om kommunpolitiker som skulle sluta och skulle börja på olika uppdrag.

Och en gubbe pratade om hur man skulle förbättra miljön kring och i sjön Ljustern.

Långt i slutet av mötet så tog centerpartisten Elsa Westman upp frågan om hur man skulle kunna rekrytera ny personal när så många pensionsavgångar snart skulle ske. Hon föreslog att unga personer skulle kunna gå bredvid och få introduktion inom olika områden tex. inom omsorgen och andra kommunala verksamheter.

När jag tänkte efter så var det litegrann så jag jobbade bland annat med beredskapsjobb åt kultur- och barn-och ungdomsnämnden under ca 3-4 år när jag var tonåring. Men då erbjöds inte något jobb till mig efteråt, fanns inget anställningsmål med det egentligen från någondera hållet.

Som det är nu så anställs ju personer som är utbildade för det mesta inom den och den specialkompetensen inom de flesta yrken. Utifrån.

Vad jag hört så är de flesta tjänstemän och politiker i kommunen mest bekymrade över någon lämplig person som kan ta över tjänsten som kommunchef för där behövs ju speciell lokal kännedom förutom speciell skolutbildning. Men ingenting av detta tror jag togs upp på detta möte.

Elsa tog upp en del om att det är ibland är stora svårigheter att få tag i vikarier till omsorgen inom kommunen. Att någon slags vikariepool skulle behövas och att det skulle vara bra med yngre som introducerades i detta.

Marie Richaud , moderat, gick också upp och pratade lite om detta.

Någon av dessa ondgjorde sig över att ibland ålderspensionärer röck in och arbetade inom den kommunala omsorgen. Jag tror det var Elsa men är inte säker.

Ingen alls tog upp någonting i fråga av brukarperspektiv gällande äldre- och handikappomsorg och vilken otrygghet brukarna har med dessa anställningsformer som finns idag.

Ingen politiker tog upp frågan ur BRUKARNAS perspektiv direkt. Vad är det för fel på att en frisk, bra ålderspensionär rycker in inom äldre- och handikappomsorg om denna person har lyhördhet för den eller de brukare han eller hon arbetar hos? Brukaren kanske bara vill ta emot omsorg av denna ålderspensionär eller finns bara den anställda som kan följa med i vissa situationer. VARFÖR tänker man inte på brukarna när det gäller vikariepooler i högre utsträckning?

I denna fråga som Elsa Westman väckte tyckte jag att de närvarande politikerna var blinda för brukarperspektivet. Och idiotiskt att så viktiga handikapp- och omsorgsfrågor ej ger handikapp- och pensionärsorganisationernas delaktighet. Oviktiga lösryckta frågor gällande funktionshindrade förpassas till Handikapprådet där det inte är någon egentlig demokratisk process.

I en vikariepool kanske det kryllar av omsorgspersonal som inte alls är lämplig att arbeta hos äldre och funktionshindrade. Och det kanske är ingen eller bara några få som vill ha denna personal. Det blir ibland rena övergreppen och integritetskränkningarna när anställningstryggheten och kommunallagen ska stå över brukarnas integritet, säkerhet och trygghet!

Man kan mycket väl jämföra rollen brukare-omsorgspersonal med ett äktenskap eller en annan typ av intim relation. Egentligen är det MYCKET MYCKET viktigare att en brukare inom handikapp- och äldreomsorgen accepterar och trivs och känner sig trygg med och har speciellt valt ut sin omsorgsgivare än vad man behöver vara nogräknad när det gäller val av sambo eller maka/make. För friska mänskor som är gifta är mycket mer självständiga och oberoende av sin partner än vad en brukare är av sin omsorgsgivare.

Inom tex. äldreomsorgen ges knappt någon introduktion till brukaren. Det kan mycket väl jämföras med arrangerade äktenskap eller ännu värre eftersom i alla fall föräldrarna till de vuxna barn som ska gifta sig försöker ta reda på en del om den blivande makens karaktär.

När brukaren får s.k. hjälp av en omsorgsgivare som han eller hon inte trivs med eller inte respekterar dennes behov och integritet, fysiskt eller psykiskt kan man likna det med en våldtäkt för man kommer så nära varandra.

När det gäller individens rätt över sin integritet ska den som börjat inleda en intim situation kunna säga nej när som helst och vilja avbryta processen. Men det har inte en brukare inom handikapp- och äldreomsorgen alla gånger så lätt att få göra. Om den anställde gått introduktion så kanske det fungerat bra men sedan någonstans på vägen har den anställde skadat eller kränkt brukaren så den vill inte ha kvar den anställde så gäller Kommunallagen och anställningsvillkoren. Om brukaren far illa och ibland till och med dör i onödan är av mindre betydelse. Det är som om omsorgen har glömts bort totalt när det gäller kommunal omsorgsverksamhet. Det handlar om anställningstrygghet och Kommunallagen.

Inom kommunerna så placeras omsorgspersonal runt hej vilt. De brukare som tex. inte behöver lyftas får en massa omplacerad personal som kanske både har missbruksproblem, ej har kunskap eller insikt om brukarens andra problem tex. autism. Brukaren har svårt att bli av med denna personal och måste bevisa allting som den utsätts för och misstros ungefär som våldtäktsoffer hörs i våldtäktsrättegångar.

Ofta får inte brukare välja sin personal själv. Det är egentligen ett värre övergrepp än prostitution och tvångsäktenskap. För när det gäller prostitution brukar den föregås av någon slags överenskommelse och där man kan bryta processen om inte respekt visas- om det inte rör sig om trafficking. Jag försvarar på inget sätt prostitution utan tycker det är hemskt. Men jag tycker det är märkligt att partier och organisationer som säger sig vara mot prostitution, våldtäkt och arrangerade äktenskap inte tar det här på allvar att brukare behöver få välja sin omsorgspersonal i alla situationer!

De flesta som utsätts för tvångsäktenskap är friska och har vänner och stöd på annat håll och har större chans att ta sig ur situationen än en handikappad eller gammal har som behöver hjälp av kommunal omsorg.

Kommuner borde inte alls arbeta med mänskor. Det borde skötas av bra privata aktörer som man kan bryta med snabbt om de inte sköter sig.

Varför ska prompt unga arbeta med funktionshindrade och äldre? Hur ska de ha lugn och ro i kroppen att vänta in äldre och funktionshindrades behov av assistans och omsorg, svårigheter att röra sig och uttrycka sig? Vad har de för erfarenhet att förstå i väldigt svåra situationer? I vissa fall kanske de passar tex. om en tonårig tjej eller kille som är funktionshindrad vill ha en någorlunda jämnårig assistent. Bättre att friska och arbetskapabla ålderspensionärer får arbeta längre med brukare där trivseln och förståelsen är ömsesidig!

En orsak till att man tar in ålderspensionärer som vikarier kan vara att kommunerna behöver betala mycket mindre arbetsgivaravgift och skatt för dem.

Nej vikariepooler kan inte sluta med annat än katastrof- omsorgspersonal ska HANDPLOCKAS av brukarna själva!!!

Själva rekryteringen borde gå till på totalt annorlunda sätt än vad det gör idag. Tex. skulle de som vill jobba inom omsorgen få ha en prövotid på 2 år innan den personen fick arbeta med äldre eller funktionshindrade. Den arbetssökande kunde börja med att ansöka hos ett brukarråd eller hos handikapp- och pensionärsorganisationer och framföra varför hon eller han vill ha det arbetet. Sedan skulle de få genomgå hundratals timmar med undervisning av funktionshindrade själva, få praktisera på handikapporganisationer där enskilda funktionshindrade ej blir så utsatta som tex. i sitt hem eller i ett särskilt boende. Sedan skulle funktionshindrade samråda om den personen är lämpad att arbeta inom handikappomsorgen. Många funktionshindrade skulle få fråga ut den arbetssökande och de funktionshindrade skulle samråda sinsemellan. Sedan så kanske en omsorgsgivare bara passar ihop med enstaka brukare och behöver ha helt andra typer av arbeten som komplement tex. arbeta som rörmokare övrig tid.

Mötet avslutade med 2 olika typer av smörgåstårta med likdelar på, den ena med skinka och de andra med räkor och därmed oätliga för mig personligen.