Goddag Yxskaft-svar från Iris Carlsson-Rustas- Säters socialnämnds ordförande

Suck!

Idag fick jag ett skriftligt svar på ett antal skriftliga frågor jag skrivit till Iris Carlsson-Rustas, den socialdemokratiska ordföranden i Socialnämnden. Hon bad om ursäkt för hon var sen med svaret. Det höll jag inte med om- hon svarade efter bara 2-3 dygn. Nästan rekordsnabbt för att vara politiker. De flesta man skriver till svarar inte alls eller efter flera månader. Ofta blir svaret att de ingenting vet och man blir hänvisad till en annan person som ingenting vet som hänvisar mig till nästa person som ingenting vet osv.....

Jag frågade angående lagen som har tillkommit om att kommunerna får som plikt framöver att stödja anhörigstödjare på olika vis och ha verksamhet för dem. Jag frågade om innehållet. Och om det fanns stöd som passade inte bara de som tar hand om äldre anhöriga - mest döttrar och makar/makor utan även de som hjälper anhöriga tex. ideellt som har sjuka eller funktionshindrade småbarn eller skolbarn, vuxna i yrkesverksamhetsålder som har någon funktionsnedsättning osv. och om verksamheten för dem anpassades så att de passade dem också. Det är ju stor skillnad att ta hand om sin 95-åriga senlila och sängliggande make och ett barn på 3 år som har autism. Jag fick inget svar på det utan bara att det är en ny lag.

Jag frågade också om att vissa äldre som har hemtjänst i vissa fall får korta snuttar av s.k. social samvaro beviljade tex. 10 minuter prat- och fikatid med en hemsamarit. Jag frågade om det inte var lite väl kort tid. Och om det inte vore bättre att de fick stöd av någon inom omsorgen att komma ut och träffa andra mänskor istället när de inte kan ta sig ut på detta sätt på egen hand.

Till svar fick jag att stödet är individuellt och att alla gamla får välja själva hur stödet ska utformas. Man får hoppas det. Jag frågade om hur ofta det söks ledsagning och beviljas dylikt för äldre som har hjälp av hemtjänst och inte kan ta sig ut bland folk på egen hand. Ville också veta hur många avslag de gett. Denna typ av ledsagning måste nog göras inom Socialtjänstlagen. De som är yngre än 65 år kan ju söka via LSS.

Det största anti-svaret jag fick var dock när jag skrev problematiken kring de som har hjälp av hemtjänst och färdtjänst. Att vissa som har hjälp av färdtjänst ej kan åka med denna transportform tex. på grund av stora kognitiva problem bla. autism eller psykiska problem. Hur ska de då ta sig hemifrån när hemsamariterna ej får skjutsa dem i kommunens leasingbilar eller med egen bil. Dessutom så blir det oerhört mycket dyrare med två som ska få lön direkt eller indirekt via kommunen även en taxichaufför. Ännu krångligare blir det om färdtjänstresan blir försenad på något vis och att dom får åka långa turer för att lämna och hämta fler passagerare och hemsamariten som ska följa med sin brukare blir försenade till de brukare hon eller han ska till efteråt. Dessutom får man inte ta med mer än 2 kassar tex. med mat och inget annat bagage när man åker färdtjänst. Hur fungerar det då för hemtjänstbrukare som behöver köpa toabalar, behöver skjutsa hunden eller katten till veterinären, köpa säckar med hund- eller kattmat eller ha med andra prylar tex. köpa en dyna till sängen eller ha med sig hjälpmedel? Och vad händer om tex. en brukare får ett akut sjukdomstillstånd eller händer något annat om de står ute tex. i 20 graders kyla någonstans och väntar på en färdtjänstbil som är 2 timmar för senad?

På detta svarade hon att färdtjänst och hemtjänst har ingenting med varandra att göra.

Jag skrev att jag tyckte att hon saknade helhetssyn när det gäller brukarnas vardag och verklighet och jag undrade hur hon skulle skaffa sig den och om hon var intresserad av att skaffa sig denna kunskap.

Politikers uppgift är faktiskt till stor del att sätta sig in i vanliga mänskors problematik och skapa lösningar på dessa.

Så som politiken och stelbenta lagar fungerar idag så ställer det till mer problem än skapar i många fall.

Det finns även yngre personers liv som ödelagts på grund av de stelbenta lagarna tex. om färdtjänst och hemtjänst att de knappt tagit sig utanför dörren på 15 år och blivit helt avskurna från samhället.