Det här är en tunn men intressant bok. Det ska vara en fristående fortsättning på Sägnen om ringen som är ett teaterspel som samma författare skrivit och som brukar framföras i Grängshammar varje sommar. Boken är i skönlitterär form.
Den här boken har verklighetsbakgrund. Om jag förstått saken rätt så har Jörgen Dicander själv ha levt i den miljö han beskriver. Uppväxt in Islingby och har arbetat som postbärare i Hönsarvet och blev sedan präst i Grängshammar.
Huvudpersonerna är en släkt som bland annat härstammar från Grängshammar. Det börjar med Anders Persson och hans hustru Kerstin född Silfwerstråhle- antagligen kommer hon från den adliga familj som bodde i Grängshammars herrgård på höjden mitt emot infarten till kyrkan. De bodde med sina 12 barn på Loberget, det höga berg som ligger vid utkanten av Grängshammar. Finns en nedlagd gruva där, bredvid Vallgruvorna på Vallberget.
Familjen måste flytta därifrån då Anders blir anklagad för att olagligt tagit skog på Grängshammars bruks mark och de flyttar till bruket i Domnarvet där Anders får jobb.
Genomgående teman i boken är arbetarnas utsatthet. Att många skadas och dör i Domnarvet. Att kapitalisterna har så stor makt. Att de är fattiga och svälter under andra världskriget. De som bor på bruket har inte möjlighet att odla potatis och grönsaker som de som tex. bor i Hönsarvet och Islingby som har större trädgårdar.
För mig är den här boken väldigt tätt sammankopplad till mina släktingars ursprung och livserfarenheter och min egen barndom. Min morfar bodde med ca 10 syskon och föräldrar i Hönsarvet och hade ett stort potatisland, många fruktträd, grönsaksland osv. där de delvis var självförsörjande under sin uppväxt. Både morfar, de flesta av hans bröder samt pappan jobbade i Domnarvet och jag har hört mycket berättas om hur det var förr av dem. Jag har själv under min uppväxt varit med och odlat och skördat mycket grödor i denna trädgård. Många av mina förfäder har bott i Grängshammarstrakten och haft arbeten och andra anknytningar till detta bruk också och jag brukar själv vistas en del i dessa trakter.
Det handlar om hur arbetarna organiserar en fackförening och blir motarbetade. Hur viktig älven vid Stora Löten är för bad, fiske m.m. Det handlar också en del om preventivmedel och att de hade så många barn på den tiden och att Elise Ottesen-Jensen besökte Borlänge. Det handlar också om vad alkoholen ställer till med, bruksoriginal och kampen mellan nykterister och alkoholister. Många frågor är aktuella idag fast i nya tappningar.
Handlar också om kontakt med de döda, kloka gummor som tex. Ris-Axelina.
Det är intressant att få veta nutidens lokala ursprung i Borlänge.-Silvbergstrakten. Boken är lättläst och lättsam men får samtidigt fram viktiga, betydelsefulla poänger.
Av denna historiska erfarenhet borde man tex. tänka på att alla mänskor borde ha möjligheter att odla grönsaker och annan föda direkt i anslutning till sin bostad för att bli mindre sårbara och riskera svält i mindre utsträckning. Men tyvärr byggs det villor numera i dessa områden med alldeles för små tomter till och alltför många som bor i hyreshus utan möjlighet att odla speciellt mycket i sin omedelbara utomhusmiljö.
fredag 24 december 2010
torsdag 23 december 2010
Dikt: Kontrollsamhällets förförelsekonster
Med lockande
pockande
frestelser
som dom påstår
ska leda till
att man blir bekräftad
och trygg
smider maktens män
ett totalitärt kontrollsamhälle
bakom vår rygg
Med media som
verktyg
försöker dom
dressera oss att tro
att innebörden
av att vara blyg
är som att få ett lågt livsvärdesbetyg
De lockar oss att tro
att det är bra
om någon på oss
i övervakningskameror
i Big Brother
och på torgen
ständigt glo
Att vara kontrollerad
i varje stund
ska de försöka få oss att tro
att vi därmed med godheten
ständigt stå i förbund
och blir skyddade
mot anarkister
terrorister
och våldsamma ligister
Men i verkligheten
måste vi bli självständiga
nog
och inse att
vi har fog
för en rädsla för totalitär
diktatur
som bakom varje kontrollsystem
står på lur
pockande
frestelser
som dom påstår
ska leda till
att man blir bekräftad
och trygg
smider maktens män
ett totalitärt kontrollsamhälle
bakom vår rygg
Med media som
verktyg
försöker dom
dressera oss att tro
att innebörden
av att vara blyg
är som att få ett lågt livsvärdesbetyg
De lockar oss att tro
att det är bra
om någon på oss
i övervakningskameror
i Big Brother
och på torgen
ständigt glo
Att vara kontrollerad
i varje stund
ska de försöka få oss att tro
att vi därmed med godheten
ständigt stå i förbund
och blir skyddade
mot anarkister
terrorister
och våldsamma ligister
Men i verkligheten
måste vi bli självständiga
nog
och inse att
vi har fog
för en rädsla för totalitär
diktatur
som bakom varje kontrollsystem
står på lur
onsdag 22 december 2010
lördag 18 december 2010
fredag 17 december 2010
Älgskitspärlor från Nisshyttan
torsdag 16 december 2010
fredag 10 december 2010
Abra Makabra spelade på Peace and Love-cafeet
På kvällen fredag den 10 December uppträdde en grupp från Falun på den lilla mysiga scenen i Peace and Love-cafeet i Borlänge. Abra Makabra.
De var helt fantastiskt skickliga och medryckande. Två tjejer som mest var klädda i grönt spelade fiol väldigt snabbt och skickligt och sjöng och gjorde andra munljud emellanåt. En kille spelade bas. En kille med långt mörkt dreadlockshår och originellt utseende verkade vara bandets allt-i-allo. Han hade komponerat en av låtarna. Han spelade med diverse skaller- och rytminstrument och ibland med flera trummor samtidigt. Med väldigt bra takt. Det var just trummorna som gjorde den här folkmusiken extra bra för ofta har man inte med trummor tex. när man spelar fiol.
De spelade ett extranummer, en brudpolska. Annars var det en otroligt fartfylld dansvänlig grekisk folkmelodilåt, svensk folkmusik i lite modernare fartfylld och personligare tappningar.
Det här är kanske den bästa konsert jag hört hitintills på detta café.
Det delades ut gratis kalendrar för 2011 till publiken också.
Innan konserten så höll en lite äldre manlig etik-lärare från Högskolan Dalarna ett bra föredrag om att det idag är de Mänskliga Rättigheternas dag och han delade med sig lite om sina funderingar om vad det innebär och att även i Sverige så finns det mycket att rätta till på det området med olika former av diskrimineringar.
Han pratade om Asiatiska textilarbetares arbetsvillkor bland annat. Och om att han var engagerad i Peace and Love foundation som var på gång att öppna ett barnhem i Afrika och hade olika hjälpprojekt på gång, bland annat coacher till elever i Borlänges skolor.
De var helt fantastiskt skickliga och medryckande. Två tjejer som mest var klädda i grönt spelade fiol väldigt snabbt och skickligt och sjöng och gjorde andra munljud emellanåt. En kille spelade bas. En kille med långt mörkt dreadlockshår och originellt utseende verkade vara bandets allt-i-allo. Han hade komponerat en av låtarna. Han spelade med diverse skaller- och rytminstrument och ibland med flera trummor samtidigt. Med väldigt bra takt. Det var just trummorna som gjorde den här folkmusiken extra bra för ofta har man inte med trummor tex. när man spelar fiol.
De spelade ett extranummer, en brudpolska. Annars var det en otroligt fartfylld dansvänlig grekisk folkmelodilåt, svensk folkmusik i lite modernare fartfylld och personligare tappningar.
Det här är kanske den bästa konsert jag hört hitintills på detta café.
Det delades ut gratis kalendrar för 2011 till publiken också.
Innan konserten så höll en lite äldre manlig etik-lärare från Högskolan Dalarna ett bra föredrag om att det idag är de Mänskliga Rättigheternas dag och han delade med sig lite om sina funderingar om vad det innebär och att även i Sverige så finns det mycket att rätta till på det området med olika former av diskrimineringar.
Han pratade om Asiatiska textilarbetares arbetsvillkor bland annat. Och om att han var engagerad i Peace and Love foundation som var på gång att öppna ett barnhem i Afrika och hade olika hjälpprojekt på gång, bland annat coacher till elever i Borlänges skolor.
torsdag 9 december 2010
Biografiförfattaren Klas Gustavsson på Vänsterhörnet
På kvällen tisdagen den 7 December var det nog årets sista cafékväll på Vänsterhörnet på Vattugatan i centrala Borlänge. Det var fullsatt som vanligt. De flesta som var där är trogna besökare på cafékvällarna men jag såg några som var nya tror jag, speciellt några yngre personer, vissa verkade väldigt pålästa om ämnet och ställde frågor. Var många journalister där också med stora kameror med stora blixtar.
Författaren Klas Gustavsson drev inte igång föredraget själv helt utan det var Leif Lindström som drev föredraget framåt med olika frågor som han visst kom på spontant under kvällens gång. Jag trodde först att han var väl förberedd med en massa anteckningsstolpar.
Klas pratade lågmält och det var lite svårt att höra vad han sa ibland längst bak där jag satt, speciellt när man som jag var förkyld och hade lite stopp i öronen.
De pratade om att Cornelis Wreeswijk var en annorlunda udda artist. Han samarbetade inte så lätt med andra artister heller. Klas nämnde ett samarbete med Beppe Wolgers som ej gick så bra då de arbetade totalt annorlunda. Cornelis kom lite vimsig till jobbet vid lunchtid medan Beppe arbetade mer strikt och metodiskt under kontorstid.
Han verkade försörja sig på heltid på bigrafiboksskrivande. Han har skrivit 5 biografier om s.k. folkkära artister som Cornelis Wreeswijk, Gösta Ekman och Beppe Wolgers. Det tog ca 2 år att skriva varje biografi och han fick ha mycket arbetsdisciplin för att slutföra dessa böcker.
Han gjorde alltid grundlig research och frågade ut huvudpersonernas släktingar, arbetskompisar m.m. Bara en av huvudpersonerna har varit levande när han skrivit biografier om dem - Gösta Ekman.
Han har inte intervjuat personer i kronologisk ordning avseende deras ålder då personerna känt dem utan mer geografiskt. Tex. har han åkt till Skåne för att intervjua personer så berättade de ibland kanske både om huvudpersonens barndom och ålderdom.
Det var en frågestund på slutet som flöt på bra.
Egentligen tror jag att alla mänskor vore intressanta att skriva biografier om, om de önskar det. Inte bara kända personer.
Vad har vi för karaktärskändisar idag jämfört med för ca 3 år sedan? Är det mest yta och plastikoperationer som gäller idag och att vältra sig i skandaler?
Det var en trevlig stämning där i lokalen och bjöds på gratis fika efteråt, för ovanlighetens två sorters mjukt fikabröd istället för ett.
Författaren Klas Gustavsson drev inte igång föredraget själv helt utan det var Leif Lindström som drev föredraget framåt med olika frågor som han visst kom på spontant under kvällens gång. Jag trodde först att han var väl förberedd med en massa anteckningsstolpar.
Klas pratade lågmält och det var lite svårt att höra vad han sa ibland längst bak där jag satt, speciellt när man som jag var förkyld och hade lite stopp i öronen.
De pratade om att Cornelis Wreeswijk var en annorlunda udda artist. Han samarbetade inte så lätt med andra artister heller. Klas nämnde ett samarbete med Beppe Wolgers som ej gick så bra då de arbetade totalt annorlunda. Cornelis kom lite vimsig till jobbet vid lunchtid medan Beppe arbetade mer strikt och metodiskt under kontorstid.
Han verkade försörja sig på heltid på bigrafiboksskrivande. Han har skrivit 5 biografier om s.k. folkkära artister som Cornelis Wreeswijk, Gösta Ekman och Beppe Wolgers. Det tog ca 2 år att skriva varje biografi och han fick ha mycket arbetsdisciplin för att slutföra dessa böcker.
Han gjorde alltid grundlig research och frågade ut huvudpersonernas släktingar, arbetskompisar m.m. Bara en av huvudpersonerna har varit levande när han skrivit biografier om dem - Gösta Ekman.
Han har inte intervjuat personer i kronologisk ordning avseende deras ålder då personerna känt dem utan mer geografiskt. Tex. har han åkt till Skåne för att intervjua personer så berättade de ibland kanske både om huvudpersonens barndom och ålderdom.
Det var en frågestund på slutet som flöt på bra.
Egentligen tror jag att alla mänskor vore intressanta att skriva biografier om, om de önskar det. Inte bara kända personer.
Vad har vi för karaktärskändisar idag jämfört med för ca 3 år sedan? Är det mest yta och plastikoperationer som gäller idag och att vältra sig i skandaler?
Det var en trevlig stämning där i lokalen och bjöds på gratis fika efteråt, för ovanlighetens två sorters mjukt fikabröd istället för ett.
fredag 3 december 2010
Gripande framträdande med Linda Fändriks på Vänsterhörnet i Borlänge
På kvällen torsdagen 2 December var det framträdande med Linda Fändriks och hennes musiker som jag tror heter Ronny på Vänsterhörnet i Borlänge. Det var ovanligt tunnsått i publiken. Kanske berodde på att det var - 20 C ute och att det inträffade en cafékväll där på en annan veckodag än de tidigare sedvanliga torsdagarna?
Det var ett ovanligt väderfenomen denna kväll. En massa små snökristaller i luften. Starka lampor orsakade långa ljusstrålar rätt upp i himlen, jättelånga dito, såg ut som om Borlänge var en enda ljudlös konsert med Jean-Michel Jarre.
Men det var inte så mycket sämre med kvällens konsert med Linda och hennes musiker. Jag missade de första 5 minuterna av framträdandet. Tror hon pratade mer intensivt om sin barndom i en missbruksfamilj. För det gjorde hon när jag var på ett liknande framträdande med henne för kanske ca 3-4 år sedan.
Hon berättade om sin bristande självkänsla, djupa depressioner, självanklagelser, krav på sig att alltid vara extremt duktig, utbrändheten när hon arbetade som lärare i Djurås.
Hon sjöng fantastiskt fint och oerhört känslomässigt inlevelsefullt sina egna sånger medan Ronny spelade väldigt samstämt till.
Handlade om att hon sett månen som ljuset i mörkret, att hon läst Kaj Pollacks bok Att välja glädje när hon träffade en alkoholist i en park i Linköping som gav henne en krukväxt när hon precis innan tänkt att alkisen var läskig och att hon tänkt köpa sig själv en krukväxt precis.
Hon berättade om sin sons läskiga operation, kraven på sig att vara en perfekt mamma som promenerade jättemycket med vagn, humoristiskt och lättsamt om det svåra. Hon berättade också om sitt engagemang i RUS.
Hennes sambo har givit henne mycket stöd och föreslog att hon skulle låtsas vara Pellefant som tutade ur sig sin deppighet när hon mådde dåligt.
Det blev fikapaus med gratis dryck och sockerkaka och pratstund också om ohälsa och hälsa. Det sades att man inte kan dela upp mänskor i dom starka och dom svaga och lidande, att livet till viss del består av lidande. Att det är bättre att kalla de som har erfarenhet av lidande för erfarna och de som ej har erfarenhet av det som oerfarna.
Mycket bra blev sagt tycker jag.
Leif Lindström som ansvarar för cafékvällarna sa många kul och kloka saker också. Och tycker att cafékvällarnas syften främst är till för att mänskor ska mötas och uppleva meningsfullhet och att det är sekundärt hur många procent röster Vänsterpartiet får.
Det diskuterades också om att fler och fler kändisar går ut i media och berättar om sitt psykiska lidande. Det sades att det vore bättre om man framhöll vanligare mänskor tex. industriarbetares mående.
Det var ett ovanligt väderfenomen denna kväll. En massa små snökristaller i luften. Starka lampor orsakade långa ljusstrålar rätt upp i himlen, jättelånga dito, såg ut som om Borlänge var en enda ljudlös konsert med Jean-Michel Jarre.
Men det var inte så mycket sämre med kvällens konsert med Linda och hennes musiker. Jag missade de första 5 minuterna av framträdandet. Tror hon pratade mer intensivt om sin barndom i en missbruksfamilj. För det gjorde hon när jag var på ett liknande framträdande med henne för kanske ca 3-4 år sedan.
Hon berättade om sin bristande självkänsla, djupa depressioner, självanklagelser, krav på sig att alltid vara extremt duktig, utbrändheten när hon arbetade som lärare i Djurås.
Hon sjöng fantastiskt fint och oerhört känslomässigt inlevelsefullt sina egna sånger medan Ronny spelade väldigt samstämt till.
Handlade om att hon sett månen som ljuset i mörkret, att hon läst Kaj Pollacks bok Att välja glädje när hon träffade en alkoholist i en park i Linköping som gav henne en krukväxt när hon precis innan tänkt att alkisen var läskig och att hon tänkt köpa sig själv en krukväxt precis.
Hon berättade om sin sons läskiga operation, kraven på sig att vara en perfekt mamma som promenerade jättemycket med vagn, humoristiskt och lättsamt om det svåra. Hon berättade också om sitt engagemang i RUS.
Hennes sambo har givit henne mycket stöd och föreslog att hon skulle låtsas vara Pellefant som tutade ur sig sin deppighet när hon mådde dåligt.
Det blev fikapaus med gratis dryck och sockerkaka och pratstund också om ohälsa och hälsa. Det sades att man inte kan dela upp mänskor i dom starka och dom svaga och lidande, att livet till viss del består av lidande. Att det är bättre att kalla de som har erfarenhet av lidande för erfarna och de som ej har erfarenhet av det som oerfarna.
Mycket bra blev sagt tycker jag.
Leif Lindström som ansvarar för cafékvällarna sa många kul och kloka saker också. Och tycker att cafékvällarnas syften främst är till för att mänskor ska mötas och uppleva meningsfullhet och att det är sekundärt hur många procent röster Vänsterpartiet får.
Det diskuterades också om att fler och fler kändisar går ut i media och berättar om sitt psykiska lidande. Det sades att det vore bättre om man framhöll vanligare mänskor tex. industriarbetares mående.
torsdag 2 december 2010
Dokumentärfilmaren Torbjörn Lindqvist på Wasabryggeriet
På kvällen den 1 December var det föreläsning och filmvisning med dokumentärfilmaren Torbjörn Lindqvist på Wasabryggeriet i Borlänge. Ett arrangemang med bla. ABF. Det var gratis inträde men man kunde köpa fika och lokalhistoriska böcker från Borlängetrakten i entrén.
Det var inte helt fullsatt. Mest äldre personer- och då mest gubbar i publiken.
Torbjörn var ganska livlig och pratade på ett lättsamt sätt. Han började med att berätta lite om att han höll på att bli utsliten med en dokumentärfilm om Jussi Björling som han håller på med samtidigt som han tyckte det var roligt samt att han hoppade runt och återgav en roll i en revy han hade för många år sedan då han var utklädd till fågelskrämma och berättade en massa om Dalarnas kulturarv.
Han visade två filmer. Dels en från 1963 som inte visats förr som var en stumfilm och handlade om när ett Jussi Björling-sällskap från USA besökte Borlänge, Jussis gav på Stora Tuna Kyrkogård samt hade folkmusikarrangemang i Folkets Park. Han ville att publiken skulle säga till om man såg någon man kände igen men det var inte så många nya personidentifieringar som skedde där på plats.
Den andra filmen var en VHS-film med ganska skruttig teknisk kvalitét som var en dokumentär om Borlänge som han gjort på uppdrag av Borlänge kommun 1985 med bland annat byggnationer, vägar, avfallsåtervinner, industrier, dagis och nya bostadsområden. En del stämmer idag förutom att Kupolen ej fanns då.
Han berättade lite kortfattat om sin karriär bla. som filmfotografutbildade i lumpen, hur han jobbade för Sveriges Television, att han drivit biografer och gått i konkurser.
Han berättade också om filmarkivet i Grängesberg och hur viktigt det är att skicka in sina filmer där.
Det var inte helt fullsatt. Mest äldre personer- och då mest gubbar i publiken.
Torbjörn var ganska livlig och pratade på ett lättsamt sätt. Han började med att berätta lite om att han höll på att bli utsliten med en dokumentärfilm om Jussi Björling som han håller på med samtidigt som han tyckte det var roligt samt att han hoppade runt och återgav en roll i en revy han hade för många år sedan då han var utklädd till fågelskrämma och berättade en massa om Dalarnas kulturarv.
Han visade två filmer. Dels en från 1963 som inte visats förr som var en stumfilm och handlade om när ett Jussi Björling-sällskap från USA besökte Borlänge, Jussis gav på Stora Tuna Kyrkogård samt hade folkmusikarrangemang i Folkets Park. Han ville att publiken skulle säga till om man såg någon man kände igen men det var inte så många nya personidentifieringar som skedde där på plats.
Den andra filmen var en VHS-film med ganska skruttig teknisk kvalitét som var en dokumentär om Borlänge som han gjort på uppdrag av Borlänge kommun 1985 med bland annat byggnationer, vägar, avfallsåtervinner, industrier, dagis och nya bostadsområden. En del stämmer idag förutom att Kupolen ej fanns då.
Han berättade lite kortfattat om sin karriär bla. som filmfotografutbildade i lumpen, hur han jobbade för Sveriges Television, att han drivit biografer och gått i konkurser.
Han berättade också om filmarkivet i Grängesberg och hur viktigt det är att skicka in sina filmer där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)