Det var svårt att höra vad som sas av de som satt på den levande ljus-omgivna lilla scenen och publiken som bestod av ett 10-tal personer för det var så många olika bakgrundsljus som hördes och högtalarna till mikrofonerna hade ett väldigt lågt ljud. Dock höjde dom mikrofonljudet efter pausen.
Jag hörde det hela fragmenterat och dessutom tyckte jag att diskussionerna inte riktigt höll någon röd tråd och det var surrigt. Men i efterhand har jag smält en del som sas som var rätt klokt trots allt.
Den ena personen på scenen hette Joacim Strömberg, den andra hörde jag inte om han presenterat sig men jag har läst en artikel om dem i Annonsbladet men har glömt hans vanliga namn. Men han var en f.d. jurist som blev utbränd och fick en psykisk kollaps under en presenning på en bergstopp då han insåg att han var en Leende Krigare.
Temat på diskussionerna var kärlek och vad kärlek var var en öppen fråga efter att arrangemanget var över. Den Leende Krigaren sa i början att kärlek var att se skönheten i en hundskit hur den glänser när det regnat.
Både parförhållandekärlekens galna sårbara förälskelse och vardagskritik togs upp. Någon i publiken sa att kärlek är acceptans. Det tycker då jag är en viktig definition. Joacim Strömberg sa att kärlek är energi, vilket jag också håller med om. Viljeenergiacceptans kanske???
Kärleken till sig själv togs också upp som något viktigt.
Det diskuterades en del om att kärlek och rädsla står i motsats till varandra och att man väljer vad man vill vara rädd för. Dessa saker är ofta mantran som tas upp i olika livsfilosofier och personlig utveckling, tex. A Course in Miracles men som jag ofta inte håller med om. Det innebär ofta omänskliga krav på oss mänskor och rädsla är ju en naturlig instinkt för att vi ska överleva och inte utsätta oss för fysiskt livsfarliga situationer hur som helst.
Joacim tog upp att det är väldigt vanligt att ungdomar ser sin mobil som sin käraste ägodel för genom den får de bekräftelse och kommunikation med sina kompisar samtidigt som föräldrarna ofta har för lite tid med dem.
En ny ordlek fick jag lära mig där också som jag tyckte var rolig. ´När Stålmannen har dött blir han ett (h)järnspöke´.
Är detta arrangemang en form av personlig utveckling eller satir på personlig utveckling???
@bloggitik-72ed35c9
@bloggitik-72ed35c9
