tisdag 10 juli 2012

Byvandring längs älven i Våbäck


 Tisdagen 11 Juli 2012 var det byvandring i en del av Våbäck intill älven inom Gustafsdagarna. Det var några tiotal personer som gick med och övervägande delen var äldre Gustafsbor.

Det var samling vid den gamla hamnen vid älven i Våbäck och blev som längst en liten promenad fram till infarten in till där reningsverket nu ligger och där tidigare det även fanns en nöjespark. Kanske den geografiskt sett kortaste promenaden på Gustafsdagarna hitintills.

Det var tre olika gubbar som pratar. Minns inte namnet på två av dem, men en av dem var Erik Rohdin som är ordförande för den lokala hembygdsföreningen. Han bar även på en slags högtalare som hörde ihop med en mikrofon.

Det var intressant information de kom med varav jag kände till nästan ingenting vad de berättade. Men det var en väldigt begränsad tidsepok de rörde sig kring, mest 1940-talet då de själva var aktiva inom olika föreningar som barn och tonåringar i detta begränsade geografiska område. Det var också väldigt personfixerat, att man berättade om personerna som bott i ett begränsat antal hus där längs älven. Man fick betala 20 kronor för guidningen och då fick man ett A4-ark med en karta skissad av Bengt Hellbergs och svartvita kopior på 3 foton på byggnader där.

Där i närheten av hamnen har det funnits en affär där det såldes bland annat mycket byggmateriel bland annat. Det hade också funnits ett café där intill. Och ett rött hus där en manlig person bott i ett tornhus där tornet numera var borttaget. Han gifte sig med en adlig kvinna som hette någonting på von.

Det berättades också om en eller två personer som bott där som haft jobb motsvarande polis eller poliser. En åkte runt med en vagn efter cykeln och sålde kött. Det var dåligt med brott i Gustafs på den tiden att ta hand om. Därför brukade en polis stå och smyga i någon buske på kvällarna och hoppade fram och bötfällde personer som cyklade utan cykelljus på.

Det har också funnits en flottbro där skolbussen åkte över när några av de äldre som var med på guidningen åkt med till skolan i Nybo på andra sidan älven. De åkte med en busschaufför som kallades Skräcken som skrämdes och retades med dem när de skulle åka skolbuss över denna flottbro.

På 1940-talet var det en av de äldre deltagarna som berättade att han muddrat älven under ca 4 år för att det inte skulle komma ned så mycket bråte i Långhags kraftverk.

Det hölls också långa intressanta utläggningar om mejeriet som fanns där i en avlång vit byggnad nära älven. Han som berättade om mejeriet räknade upp vad lönerna där var och hur mycket smör, mjölk osv. kostade. Två kilo smör kostade lika mycket som en mejeriarbetare tjänade där på 2 dagar. Ost kostade ca 22-30 öre per kilot under den tid mejeriet var igång. Mycket varor såldes till Faluns många matbutiker därifrån och mycket exporterades utomlands och betalningen för alla de exporterade varorna betalades inom 5-14 dagar. Det fanns noggranna räkenskaper från detta mejeri. Troligen var det stängt där enbart på juldagen, en dag om året. Intill hade man en lada med tjock is från älven. Ladan var utan tak. Det fanns ju ej kyl eller frys på den tiden. Man sågade ut isblocken på vintern och isolerade med sågspån uppepå. Ett år då man köpte sågspån från Falun kostade sågspånen och ditforslingen och uppösningen av detsamma 19 öre.

Ett stort hus med olika vinklar och vrår fanns nära det f.d. mejeriet. Där var det en IOGT-NTO nykterhetsloge inhyst under flera år. Där var många ungdomar främst engagerade och gick tex. på bio och hade olika arrangemang. Han som berättade om detta såg bio där för första gången i sitt liv, Trollkarlen från Oz. Nykterhetsloger kom ur modet framåt 1960-talet och då lades även denna ned och köptes av en privatperson som hade det som privatbostad och byggde en båt på scenen där inne. Hans änka bor alltjämt kvar i detta hus.

Det berättades också om ett postkontor med postutdelning som fanns i området. Det var en man med tre sönder som drev det. Först fick de cykla väldigt långt omkring i byarna och dela ut post och familjen slet oerhört hårt med detta. Sedan skaffade de gengasbil som de körde ut posten med. Men bilen var svår att få igång på vintern och man värmde upp den med koks tror jag på något vis och rullade igång den i en backe innan postutdelningsrundan.

Det fanns också en del orkestrar i Gustafs, bland annat Orion där Buller-Sven som odlade och sålde potatis var medlem,.

 Det mest intressanta och omfattande de pratade om var parken där det var uppträdanden av olika slag och även föreläsningar, magiker och var dans åtminstone 2 dagar i veckan under många år. Fanns också skyttebana vid entrén nära älven och oftast var det 500-1000 personer på dessa tillställningar. Många kända artister uppträdde bland annat Putte Wickman och Charlie Norman och en kvinna från Gustafs jag ej minns namnet på som mest uppträdde på dansbanan nära Sörboskogen annars. Men denna park blev mer och mer utkonkurrerad av Säterdalen och midsommar 1959 anordnades sista midsommardansen då bara 4 arbetande i nöjesparken och en 6-mannaorkester kom dit. Numera är området reningsverk.

Det informerades också om två olika konkurrerande idrottsföreningar i Gustafs som sedan slogs samman. Föräldrarna till en sekreterare kastade bort alla papper från de första föreningarna från 1910-talet och tjugo år framåt så mycket dokument har försvunnit. Det var i samband med att deras son röck in i andra världskriget.