Hur kan man underlätta självframställning av mat?

Något det alltför sällan talas om i dagerns samhälle är självhushållning – och då tänker jag mest på det mest grundläggande som livsmedel.

Mänskligheten står inför gigantiska utmaningar och hot. Det kanske blir dyrare och svårare att utöva maskinellt jordbruk och transportera livsmedel över stora delar av världen. Dessutom så utarmas jordarna alltmer med ensidiga grödor, ofta GMO-dito, insekter och andra djur minskar i antal och dör ut, kemiska bekämpningsmedel används m.m.

Under andra världskriget skulle visst hälften av livsmedlen invånarna i England konsumerade varit odlade hemma i deras trädgårdar odyl. Det låter ju jättebra och omfattande. Hur det var i Sverige vid den tiden vet jag inte men jag antar att det var en mycket större del som framställdes i vanliga villaträdgårdar och i småjordbruk än idag. Det jag hört var i alla fall att väldigt många hade kaniner för att få i sig något kött och att det knappt gick att få tag i några maskrosor i närheten av bebyggda områden för att kaninerna har ätit upp dem. Många fler verkade odla potatis i sina trädgårdar också.

Tyvärr har småjordbruken minskat i antal. Men många bor ju idag på landet i dylika som inte längre håller jordbruksdjur eller har speciellt mycket eller ingen jordbruksmark alls. Och skulle i många fall kunna odla en del av sin föda om de har tid, ork, möjlighet och intresse.

Tyvärr har trenden gått mot att nybyggda villor har allt mindre trädgårdar. Varför vet jag inte. Verkar bli mindre och mindre skillnader mellan att bo i nybyggda villor och lägenheter. Kanske det byggs så tätt för att fler tomter och hus ska ligga centralt så att man kan driva upp priserna? Att det blir billigare och enklare att dra olika ledningar.

Men denna sparsamma utemiljö i direkt anslutning till bostäderna skapar en extremt stor sårbarhet och stort beroende av föda utifrån.

Dessutom ställer de flesta hyresvärdar till hyreshus till det ännu värre med rigida regler om odlingar och bär- och fruktodlingar. Dock passar permakultur mycket bra tex. på mindre utrymmen som balkonger där flera växtarter samarbetar och skyddar varandra.

Jag tycker att livsmedelsodling borde stimuleras i närmiljön på olika sätt.

Tex. att arbetsrätten hörde ihop med hur stora odlingsmöjligheter man har hemma. De som har stora tomter anpassade för odling skulle få arbeten med kanske 5 eller 10 % mindre tid.

Alla privata odlingar skulle stödjas och stimuleras, om de inte besprutas, odlas GMO eller olagliga droger naturligtvis. Det skulle vara mycket lättare att få ha höns, getter, kaniner och andra smådjur tex. i villaområden i och i anslutning till hyreshus.

Det skulle vara tvång på att skolor skulle framställa en viss procent av all sin skolmat. Tex. 10 % av den från år 2012, 20 procent från år 2016 osv. Det mesta jobbet med odlingarna behöver ju göras på sommarloven då kan man anställa elever på skolorna med sommarjobb. Annars finns det ju ont om sådana. Att framställa sin föda praktiskt är en av de grundläggande kunskaper som borde värderas högst i dagens samhälle.

All skolmat som går att odla i den växtzon skolan befinner sig skulle odlas där. Övrigt skulle man bara få köpa från andra områden inom landet eller utomlands där det odlas giftfritt och småskaligt och med diverse andra krav. Man skulle från skolorna i Sverige resa till dessa jordbruk m.m. och praktisera varje år. Man skulle ha personlig kontakt med de som arbetade där i alla led. Enbart mat som framställdes högst 2 år efter att svenska skolor haft praktikanter där skulle tillåtas att importeras till skolorna. Tex. kunde man ha 500 9-deklassare från högstadieskolor i Sverige som praktiserade på olika jordbruk tex. i Indien och Sydamerika 2 veckor om året, 500 gymnasieelever, 200 lärare från olika nivåer i grundskola och gymnasium och kanske 100 kostchefer och skolkökspersonal.

Odlingarna som man har hemma skulle ingen på något vis kunna lägga sig i när det gäller myndigheter. Tex. så ska inte de läggas på skatt inte ens några schablonbelopp. Ska inte kunna påverka socialbidrag, pension, sjukskrivningar – inte ens i utförande. Ingen myndighet ska lägga sig i om någon kan sköta sina odlingar eller inte om man har någon sjukdom eller funktionshinder. För det ska räknas som rehabilitering och privatliv. Men mycket av det här gäller ju redan idag.

Mänskor som är förtidspensionerade, långtidssjukskrivna eller har låg inkomst av andra orsaker skulle kunna söka om och lätt få statliga medel till att kunna bedriva så mycket odling av egen föda som möjligt hemma eller närmiljön tex. utanför hyreshuset där man bor eller få bygga växthus på taket. Då ska man redogöra för ritningar tex. av byggnationer av växthus och jord, fruktträd m.m. man behöver köpa in och hur man tänker organisera det på ett ungefär. Dessa bidrag får inte påverka några andra bidrag på något vis.

Odling av egna grödor och byte av hemmaframställd mat borde gynnas framför vanlig butiksmat och import av mat från andra länder som lika väl kan framställas där man bor.

Många kanske inte orkar eller hinner odla hemma i sina trädgårdar för de arbetar så mycket och reser bort sommartid då det mesta odlas. Kanske grannar då kunde hjälpas åt i större utsträckning.

Om mänskor blir allt fattigare kanske fler och fler väljer denna livsstil och matframställning frivilligt.

Små notiser om kommunen och samhällsfrågor

Idag har jag skickat in en av listorna med underskrifter angående Budkavlen för en kärnvapenfri Värld, till Regeringskansliet. Jag har haft listan liggande på mitt köksbord över en månad tror jag det är. Det var inte så många namn på den men alltid något.

Jag har även satt upp en lista i en butik som jag så småningom ska hämta hem och skicka iväg den också. Hoppas den är fullskriven.

Läste i tidningen att en skola åtminstone i Säter har samlat skräp i det där projektet Håll Sverige Rent som går av stapeln varje vår - låter ju bra. Själv har jag inte hittat ett enda skräp på mina skogspromenader i Säters kommun hela den här våren tror jag. Annars brukar jag samla och kasta skräp jag hittar. Om det är tillräckligt litet och o-äckligt för att få tas med i de bilar jag åker med.



När jag tänker efter så brukar jag finna mer skräp och bråte i dikena och längs vägar och i skogarna - generellt sett - ju längre söderut man kommer i länet. Värst med bråte och skräp längs vägarna i Avesta, där många passerar och rastar till och från Stockholm. Brukar vara tämligen bedrövligt längs vägar och i skogar i Hedemora också. Bättre i Säters kommun och ännu bättre i Borlänge. Jag vet inte om min iakttagelse är objektiv eller bara en slump.

När jag tänker efter så har jag hittat ett rejält stort skräp i skogen, en rejält stor träsoffa som såg ganska malplacerad ut i skogen i Amsberg utanför Borlänge för några veckor sedan. Men den var lite för stor för att plocka ned i en plastpåse och ta med till närmaste soptunna....

Jag skriver och försöker föra dialog och försöker få information om diverse kommunala angelägenheter inom Säters kommun. Enstaka svar har jag fått men generellt sett går det något vansinnigt trögt. Längtar efter större dialog, mer direktdemokrati. Medmänsklighet. Förståelse åt olika håll. Mindre rigiditet.

Läste i en tidning på internet att Bodil Granberg som hade Bodils Minicirkus och bodde i Bispberg under många år har funnits död hemma hos sig i Tierp i Uppland där hon bott de sista åren. Tragiskt.