Anita Holmstrands föredrag om sin roliga men fattiga barndom på Hushagen i Borlänge

Klockan 19 ikväll, onsdagen 2 Mars höll Anita Holmstrand föredrag om sin mestadels roliga men fattiga uppväxt som barn i arbetarbostäderna på Hushagen i Borläge.


Det är inte första gången hon hållit föredrag på dessa ABF:s lokalhistoriska berättarkvällar i Wasabryggeriet. För något eller några år sedan lyssnade jag på henne då hon med 2 andra kvinnor från Socialdemokratiska kvinnoförbundet i Borlänge berättade om denna förenings historia i just Borlänge.

Det var fullsatt i lokalen, mest äldre i publiken. Själva föredraget var nog bara ca 1 timme långt och sedan fortsatte det en stund efteråt också då andra äldre personer i publiken fick fylla i med sina minnen som barn på Hushagen. Det var roligt och intressant även för oss som är mycket yngre och som inte direkt har någon anknytning till Hushagen. Flera av mina äldre släktingar kommer ju istället från Hönsarvet där jag träffat många äldre personer som bott och verkat och jag har hört mer berättelser från förr därifrån.

Anita var enda barnet vilket var ovanligt i dessa arbetarbostäder för de som jobbade i järnverket i Domnarvet och deras familjer. Hon var född 1935. Trots att de bodde trångt och hade väldigt knappa resurser så lyckades de berika sina liv både kulturellt och med lekar och idrott. De hade teaterföreställningar, sjöng, jojkade, spelade kula och hade massor med utomhuslekar i området. Det fanns möjligheter till flera olika typer av idrotter på olika planer där i närheten bland annat en plan som låg ovanför Gammelgården som kallades Lungsoten just för den var så dammig.

Man hjälptes åt, tog hand om och tillrättavisade sina och andras barn och litade på varandra, lånade det man inte hade av grannen och ytterdörrarna var aldrig låsta.

Under andra världskriget hade man det knapert men klarade sig ändå genom självhushållning. De fiskade mycket och de hade massor med kaniner i burar mellan uthusen i Hushagen. De åt kaninkött så som många andra under andra världskriget runt om i Sverige. Sådan djurhållning i bostadsområden skulle vara förbjudet idag pga. alla strikta miljöregler. De åt omväxlande gädda, kanin och abborre.

De flesta lärarna var snälla och trevliga. Men en verkade vara riktigt elak, som de kallade Lönnfisa.

De berättade om mycket dråpligheter och äventyr som de upplevde som barn i området.

Det var också väldigt stora klasskillnader mellan arbetarfamiljerna i Hushagen och cheferna som bodde i allén där intill.

Hur kan man underlätta självframställning av mat?

Något det alltför sällan talas om i dagerns samhälle är självhushållning – och då tänker jag mest på det mest grundläggande som livsmedel.

Mänskligheten står inför gigantiska utmaningar och hot. Det kanske blir dyrare och svårare att utöva maskinellt jordbruk och transportera livsmedel över stora delar av världen. Dessutom så utarmas jordarna alltmer med ensidiga grödor, ofta GMO-dito, insekter och andra djur minskar i antal och dör ut, kemiska bekämpningsmedel används m.m.

Under andra världskriget skulle visst hälften av livsmedlen invånarna i England konsumerade varit odlade hemma i deras trädgårdar odyl. Det låter ju jättebra och omfattande. Hur det var i Sverige vid den tiden vet jag inte men jag antar att det var en mycket större del som framställdes i vanliga villaträdgårdar och i småjordbruk än idag. Det jag hört var i alla fall att väldigt många hade kaniner för att få i sig något kött och att det knappt gick att få tag i några maskrosor i närheten av bebyggda områden för att kaninerna har ätit upp dem. Många fler verkade odla potatis i sina trädgårdar också.

Tyvärr har småjordbruken minskat i antal. Men många bor ju idag på landet i dylika som inte längre håller jordbruksdjur eller har speciellt mycket eller ingen jordbruksmark alls. Och skulle i många fall kunna odla en del av sin föda om de har tid, ork, möjlighet och intresse.

Tyvärr har trenden gått mot att nybyggda villor har allt mindre trädgårdar. Varför vet jag inte. Verkar bli mindre och mindre skillnader mellan att bo i nybyggda villor och lägenheter. Kanske det byggs så tätt för att fler tomter och hus ska ligga centralt så att man kan driva upp priserna? Att det blir billigare och enklare att dra olika ledningar.

Men denna sparsamma utemiljö i direkt anslutning till bostäderna skapar en extremt stor sårbarhet och stort beroende av föda utifrån.

Dessutom ställer de flesta hyresvärdar till hyreshus till det ännu värre med rigida regler om odlingar och bär- och fruktodlingar. Dock passar permakultur mycket bra tex. på mindre utrymmen som balkonger där flera växtarter samarbetar och skyddar varandra.

Jag tycker att livsmedelsodling borde stimuleras i närmiljön på olika sätt.

Tex. att arbetsrätten hörde ihop med hur stora odlingsmöjligheter man har hemma. De som har stora tomter anpassade för odling skulle få arbeten med kanske 5 eller 10 % mindre tid.

Alla privata odlingar skulle stödjas och stimuleras, om de inte besprutas, odlas GMO eller olagliga droger naturligtvis. Det skulle vara mycket lättare att få ha höns, getter, kaniner och andra smådjur tex. i villaområden i och i anslutning till hyreshus.

Det skulle vara tvång på att skolor skulle framställa en viss procent av all sin skolmat. Tex. 10 % av den från år 2012, 20 procent från år 2016 osv. Det mesta jobbet med odlingarna behöver ju göras på sommarloven då kan man anställa elever på skolorna med sommarjobb. Annars finns det ju ont om sådana. Att framställa sin föda praktiskt är en av de grundläggande kunskaper som borde värderas högst i dagens samhälle.

All skolmat som går att odla i den växtzon skolan befinner sig skulle odlas där. Övrigt skulle man bara få köpa från andra områden inom landet eller utomlands där det odlas giftfritt och småskaligt och med diverse andra krav. Man skulle från skolorna i Sverige resa till dessa jordbruk m.m. och praktisera varje år. Man skulle ha personlig kontakt med de som arbetade där i alla led. Enbart mat som framställdes högst 2 år efter att svenska skolor haft praktikanter där skulle tillåtas att importeras till skolorna. Tex. kunde man ha 500 9-deklassare från högstadieskolor i Sverige som praktiserade på olika jordbruk tex. i Indien och Sydamerika 2 veckor om året, 500 gymnasieelever, 200 lärare från olika nivåer i grundskola och gymnasium och kanske 100 kostchefer och skolkökspersonal.

Odlingarna som man har hemma skulle ingen på något vis kunna lägga sig i när det gäller myndigheter. Tex. så ska inte de läggas på skatt inte ens några schablonbelopp. Ska inte kunna påverka socialbidrag, pension, sjukskrivningar – inte ens i utförande. Ingen myndighet ska lägga sig i om någon kan sköta sina odlingar eller inte om man har någon sjukdom eller funktionshinder. För det ska räknas som rehabilitering och privatliv. Men mycket av det här gäller ju redan idag.

Mänskor som är förtidspensionerade, långtidssjukskrivna eller har låg inkomst av andra orsaker skulle kunna söka om och lätt få statliga medel till att kunna bedriva så mycket odling av egen föda som möjligt hemma eller närmiljön tex. utanför hyreshuset där man bor eller få bygga växthus på taket. Då ska man redogöra för ritningar tex. av byggnationer av växthus och jord, fruktträd m.m. man behöver köpa in och hur man tänker organisera det på ett ungefär. Dessa bidrag får inte påverka några andra bidrag på något vis.

Odling av egna grödor och byte av hemmaframställd mat borde gynnas framför vanlig butiksmat och import av mat från andra länder som lika väl kan framställas där man bor.

Många kanske inte orkar eller hinner odla hemma i sina trädgårdar för de arbetar så mycket och reser bort sommartid då det mesta odlas. Kanske grannar då kunde hjälpas åt i större utsträckning.

Om mänskor blir allt fattigare kanske fler och fler väljer denna livsstil och matframställning frivilligt.