Frihets- och integritetsbrott mot funktionshindrade och äldre verkar inte räknas

Jag läste lite idag i Stefan Dangardts frågespalt på Dalarnas Tidningar. Han är polis och vad jag förstått fortfarande politiker inom Folkpartiet inom Säters kommun. Bra med en sån där frågespalt på internet.

En kvinna hade frågat om vad som räknas som brott mot den personliga friheten och integriteten. Då räknade han upp en massa om förföljelse via SMS och telefon, att folk inte lämnas ens hem om man säger till eller andra saker.

När jag läser sånt här tänker jag ju att det är ju bra. Men samtidigt så är rättsskyddet extremt undergrävet och verkar inte gälla när det gäller funktionshindrade och äldre.

Skulle en frisk mänska eller någon som kan gå ut själv utanför sitt hem bli frihetsberövad och kidnappad även en kortare tid av annan person än myndighet pga. den personen gjort något extremt olagligt - så kan den som frihetsberövar bli dömd till långa fängelsestraff.

Men äldre och funktionshindrade som på grund av sina egna funktionshinder och brist på hjälpmedel - fysiska eller av personal - ej kan lämna sina egna hem på flera år så räknas det inte så frihetsberövande utan vård och omsorg. Fast de vill komma ut utanför sitt hem och mycket väl skulle klara det med hjälp av annan person och/eller tekniska hjälpmedel. Det är rejäl skillnad på folk och folk.

Rallysamariterna

Med tidspressens
övermänskliga krav
kör hemsamariterna
mellan de gamla
de sängliggande
med bjöjbytesbehov
och matningsnöd

De måste gasa
de leasade miljövänliga
hyrbilarna
mellan alla
mobilupplåsande ytterdörrar
så att alla långsamgående små djur
såsom skabbrävar
och förrymda marsvin
som kan tänkas passera
vägbanorna
- riskerar
att bli tillplattade pälsbollar
som far i diket
av vinddraget

Och borde inte hemsamariterna
vara mer betjänta
av en utbildning
som Formel 1-förare
än omvårdnadsprogrammets
yrkesorealistiska
snigelfart?