Miljögifterna ett större hot mot männen än feminismen - och andra tankar kring Ove Raskopps förslag på en internationell mansdag

Ove Raskopp som är Sverigedemokratisk medlem i kommunfullmäktige i Falun har lämnat in en motion om en lokal och nationell mansdag till Falu kommun. Han menar att unga killar tex. numera inte har några förebilder av bra män som tex. idrottare om Sixten Jernberg som fanns förr och att man bör ha en dag då man uppskattar män och deras gärningar i dagens samhälle. Och så klagar han på att skolorna idag är mest för små söta flickor som sitter och skriver med pyttesmå bokstäver och att killarna inte får rasa av sig tillräckligt.

Med vissa modifikationer kan han ha en poäng i detta. Men jag tycker att det borde handla mer om att värdesätta och släppa vissa sidor hos mänskors fria tex. inom skola barn- och äldreomsorg som idag är förtryckta både hos flickor och pojkar, kvinnor och män. Ofta värderas det intellektuella där man sitter still och är petig mer än att få röra sig fritt och skapa något större praktiskt tex. snickra. Att idrotta efter strikta regler kanske inte är så fritt och frigörande alla gånger och de här förebilderna kan ju ha negativa sidor också ingen är ju perfekt.

Det borde vara friare för både flickor och pojkar tex. inom skola och barnomsorg att få röra sig mer och mer fritt och få bygga och konstruera saker även på eget initiativ och inte bara på strikta lektioner. Att praktiska sysslor och egenskaper värdesattes mer. Att man kanske hjälptes åt att städa klassrummen under lek och kunde klä ut sig och leka rollekar samtidigt. Att man fick röra på sig mer under teoretiska lektioner. Att det inte var sådan utseendepress på tjejer. Att ´fogsvans-fobin´och andra fobier inte var så uttalade inom barnomsorg, skola, äldre- och handikappomsorg. Att man bara inte ska skyffla över traditionella manliga sysslor till utomstående, till män för det mesta, utan att man kan sköta sådana sysslor själv i högre utsträckning och låta äldre och handikappade inom omsorgen ha mer s.k. traditionella manliga intressen vare sig de är kvinnor eller män och praktisera dem inom omsorgen tex. snickra, svetsa, reparera bilar.

När det nu finns en internationell kvinnodag kanske det vore rättvist med en internationell mansdag också? Men vad skulle den handla om och vad skulle den gå ut på? Borde den inte isåfall ha ett tema på att man som man kan vara bra på många olika sätt och att det är lika okey att vara homosexuell, transvestit, ha traditionellt sett kvinnliga intressen osv. och att man kan tillföra sin omgivning positiva saker på många olika sätt?

Borde man inte även fira internationella mansdagen med att jämlikheten delvis börjar bli större och bättre eller i alla fall sträva efter det? Att det är positivt att färre män tjänstgör inom med militära, att fler tar hand om sina barn mer tid osv?

Jag förstår inte riktigt resonemanget Ove Raskopp har om att män mest svartmålas. Män som kollektiv är ju priviligerade på många sätt och behöver kritik och släppa ifrån sig makt till kvinnor på många olika sätt.

Det största hotet mot männen är inte feministiska värderingar, för de skapar mer jämlikhet och gör att männen kan få utveckla fler sidor av sig själva. Det absolut största hotet mot männen idag är miljögifterna tex. plaster och östrogen som cirkulerar överallt i vår fysiska närmiljö och som gör att männen blir mindre och mindre fertila. Om ett antal generationer kanske det inte finns några mänskomän över huvud taget och hanarna inom många djurarter också är ett minne blott och enda möjligheten att föröka sig är genom kloning och liknande. 25 % av alla mörthannar i Sverige har tex. hitintills bytt kön till honor. Borde inte denna aspekt tas upp isåfall på den internationella mansdagen?

Vad är det för vits med förebilder och idoler egentligen? Hur bra förebilder har unga tjejer idag när det gäller vuxna kvinnor? Är det något att sträva efter att bli en kopia av någon som är äldre än sig själv av samma kön? Är inte det bra nog med vuxna som lyssnar och förstår och hjälper den unga att finna sig själv och utveckla sina positiva sidor och acceptera de svaga sidorna hos sig själv?

Men nog behövs det fler män inom barnomsorg, skola och äldre- och handikappomsorg som fungerar bra och släpper de personer de har omsorg om fria. Det finns för mycket kontrollsamhälle inom dessa typer av verksamheter.

 Män kan vara förebilder hur de undviker baktaleri, utfrysning och mobbning som kvinnor ofta sysslar med på arbetsplatser och i andra sammanhang. Men det finns ju undantag åt båda hållen också. Att vissa manliga individer kan vara baktalande skvallertyper och kvinnor som är mer rakryggade.

Foton på snöröjningen av nya dagiset i Mora By 7 Mars 2010

Om välutbildade kvinnor i New York - bland annat

Jag har läst lite artiklar om välutbildade unga karriärkvinnor på sistone. I storstäder så är det i vissa fall många kvinnor som är mer välutbildade och har närmare 20 procents högre löner än sina manliga kolleger eller män i allmänheten i samma stad. I New York i USA ska det visst vara så. Verkar som tendensen börjar bli så litegrann i Sverige också. Män har ofta litat på att de skulle få ganska bra betalda arbeten utan att behöva gå en massa universitetsutbildningar, tex. inom tillverkningsindustrin. Men sådana arbeten börjar mer och mer försvinna. Kvinnor har varit missgynnade på det viset och fått kämpa väldigt hårt med studier i flera år för att nå någon vart i karriären. Det verkar vara många fler kvinnor än män i Sverige också som är högt utbildade. Men inte säkert alla får arbete inom deras kompetens eller arbete över huvud taget heller. Så de får kompensation för studieskulderna bland annat.

Kommer det snart att bli så att det blir ombytta roller, att kvinnor iallafall inom högavlönade och mer utbildningskrävande kommer att bli fler i antal och att de i högre utsträckning kommer att bilda familj med ej så ambitiösa män som mer får rollen att vara hemmamän och ta hand om barnen? Kanske blir så mer och mer i storstäder utomlands tex. i New York och andra utomeuropeiska tätortsområden- även nedåt Europa där barnomsorgen är erbarmligt dåligt utbyggd och dessutom svindyr?

Men många kvinnor i tex. New York försöker fixa så de kan arbeta med sina företag hemifrån då de har småbarn. Men borde inte papporna planera det så också i högre utsträckning?

Det kanske kommer att bli en period på några årtionden då hemmamän blir vanligare än hemmafruar i vissa industriländer innan de kommer igång med uppbyggnaden av en mer omfattande och billig barnomsorg? Där de inte bara tar in barnflickor?

Verkar som det i många länder - och till viss del även i Sverige - men i betydligt mindre utsträckning - är svårt att kombinera karriär och barn för kvinnor inom högavlönade arbeten. Skulle nog vara nästan lika knepigt för manliga personer om de var ensam vårdnadshavare av sina barn.

Sedan så tänker man sällan i politiska sammanhang på barnens behov och deras behov och rätt att få höra till samhället. De behandlas som de är kostsamma och något som ska förvaras och som ett problem. Mår de bra av jättelånga dagar på dagis med massor med mänskor omkring sig och massor med höga ljud? Kortare tid på dagis kanske är bättre?

De bästa vore att de skulle få leva sina liv på sina egna villkor i högre utsträckning och få vara deltagare i samhället ända från början. Kanske vara med på arbetsplatser korta stunder där det är möjligt, korta stunder på dagis, få trygghet och lugn med föräldrar och även få umgås med andra vuxna och barn och att det inte skulle bli extremt åt det ena eller andra hållet som tex. jättelånga dagar på dagis eller ensamma isolerade hemma med en förälder. Samtidigt är ju barn olika och kan behöva olika typer av miljö de växer upp i.

Och mår barn och mänskor över huvud taget bra av att bo i väldigt trångbodda områden? I New Yorks stadsdel Manhattan bor det i genomsnitt ungefär 25 000 personer per kvadratkilometer. Det är ungefär som hemifrån mig ned till Enbacka eller ICA i Storhaga så har man förflyttat sig 1 kilometer! Det är kusligt trångbott! Finns det livsutrymme för alla även fast de byggt mycket på höjden? Hur fungerar ett sådant samhälle vid svält eller någon ekologisk kollaps i samhället? Och hur organiserar man egentligen trafik, sophämtning osv. i så trånga områden? Å andra sidan finns mer pengar i en sådan rik stad än i fattiga dito som också är väldigt trångbodda. Blir betydligt större problem i fattiga städer.

Jämställdhetsplanen i Säters kommun

Jag har fått läsa jämställdhetsplanen gällande Säters kommun som är i någon slags bearbetningsprocess.

Jag vet inte om det gäller enbart anställda inom kommunen eller hela kommunens befolkning. Men barn nämns iallafall i skrivelsen. De är ju elever och omsorgstagare i kommunen. Så de kan ju inte kallas anställda. Men gamla och funktionshindrade är ju isåfall också brukare och omsorgstagare i den kommunala verksamheten.

Men funktionshindrade och äldre nämns inte alls. De som är beroende av omsorgen. De som knappt kan ta sig utanför sina hem pga. för lite omsorg av hemtjänst och med rigida regler angående transporter. Vissa som tex. pga. autism eller psykiska problem inte kan använda färdtjänsten heller för den är inte anpassad efter deras behov.

Är det jämlikt att behöva betala närmare 100 kronor för att åka en kort tur på några hundra meter eller några kilometer för den som är beroende av färdtjänst medan den icke funktionshindrade kan gå eller cykla denna sträcka? Det är om något en oerhört grov form av ojämlikhet. Det nämns inte med ett ord. Dessutom har dessa grupper ofta redan från början en mycket sämre inkomst än de som har ett arbete. Det kanske skulle motsvara att en arbetande person fick betala 200 kronor för att åka ett ärende 500 meter ned på stan per gång och inte hade någon möjlighet till andra transportsätt. Lätt att snacka om växthuseffekten i det här fallet. Då i såna här situationer ska funktionshindrade och äldre minsann veta vilka miljöeffekter de ska betala för. Medan de med arbeten kan åka jättelånga sträckor med bil och flyg i arbete och på semesterresor utomlands.



Inte heller står det något i skrivelsen om att funktionshindrade lättare ska få anställning inom kommunen. Eller något om HBT-personer. Att transvestiter kan få gå klädda i det motsatta könets könsrollskläder i sitt kommunala jobb. Eller att äldre personer som är homo- bi- transsexuella eller transvestiter ska få möjlighet att få träffa andra likasinnade på uteställen och föreningar om de själva har hjälp av kommunal äldreomsorg eller dylikt. Finns ju ingen sådan verksamhet i Säters kommun. Isåfall skulle tex. hemtjänsten få följa med dem på sådana föreningsmöten tex. i Falun.

Inte heller står det något om jämlikhet för de arbetslösa, långtidssjukskrivna eller socialbidragstagarna. Eller barn till fattiga föräldrar.

Anmärkningsvärt är att närmare 300 personer som är anställda inom Säters kommun är kvinnliga deltidsarbetare, medan bara 30 deltidsanställda män finns.

De som redan är relativt etablerade i samhället som har en anställning inom kommunen behandlas mer väl. Där är väl planen relativt hyfsad. Men det borde vara mer drastiska förslag för att få fler manliga anställda inom olika typ av omsorg. Om inte fler män finns inom omsorgsyrkena kör sig jämställdheten på massor med andra områden i samhället också.

Är det lämpligt med kvinnor som arbetar inom omsorgen över huvud taget så som samhället ser ut idag? Många kvinnor är redan tyngda av så mycket hemarbete, omsorg om barn och anhörigvård av gamla föräldrar och kanske inte har så mycket kvar att ge till de som är beroende av dem i ett arbete.

Tonvikten på omsorg borde utgå mer från respekt för den unika individ de ger omsorg och den unika individens vilja och behov och önskemål, även när det gäller funktionshindrade och äldre. Även äldre personer bör få leva ett fritt liv bland andra mänskor än andra gamla klena personer och utslitna kvinnliga vårdare. Tonvikten vid kontroll och översitteri över de som är omsorgberoende borde tona bort.

Men man kan hoppas att dessa punkter läggs till också.

Hellre fler Alfred i Lönneberga än Vårdnadsbidragsspektaklet

Vanligtvis försöker jag att närvara som allmänhetspublik när det blir kommunfullmäktigemöte i Gustafs Församlingshem. Men denna gång, i torsdags kväll, hade jag annat för mig.

Läste med glädje i tidningen nyss att man avslog förslaget med Kommunalt Vårdnadsbidrag med ganska stor majoritet. Jättebra av Säters politiker!!!

Vad ska man ha dylikt spektakel till då det genererar högst 3000 kronor per månad per familj? Det kan ju ingen mänska leva på. Det är kanske den summa som barnbidraget per barn bör ligga på. Det ger vad jag förstår inga pensionspengar heller. Om vårdnadsbidraget låg på MINST 10 000 till 15 000 kronor efter skatt per familj skulle det nog vara en annan sak. Om det samtidigt genererade pensionsgrundande inkomst. Bra att Fia Wikström bidrog i debatten om att det är en risk för kvinnofälla. För tyvärr lever vi ju i ett samhälle med en massa kvinno- och mansfällor och könsmaktsordning. Vilken manlig person skulle heller vilja eller kunna leva under så knappa ekonomiska resurser? Kanske några få familjer där ena parten i ett par har en väldigt hög inkomst. Kanske det inte finns så många i den situationen i vår kommun över huvud taget. Och att en ensamstående förälder skulle kunna nappa på förslaget är ju otänkbart. Det här är ett typiskt exempel på bluff- och semifrihet som är ett hån mot fattiga, förtidspensionärer, kvinnor, ensamstående föräldrar, arbetslösa, låginkomsttagare. Själva förslaget i sig är ett rent hån.

Gavs det här förslaget enbart för att spara skattepengar för att spara på dagisplatser och försöka rusta ned dagisplatserna? Att upprätthålla en dagisplats verkar kosta ca sju till tio tusen kronor per månad inom Sveriges kommuner stod det i en artikel i Dagens Nyheter idag.

I denna artikel som skrivits av ett antal moderata kommunpolitiker inom Stockholmsområdet som tycker det är idiotiskt att maxtaxan för förskoleplatserna inte höjts med indexet sedan maxtaxan infördes. Att kvalitén för barnomsorgen hotas och att maxtaxan bör höjas och att regeringen bör göra en utredning angående detta och höja maxtaxan. Men då blir det många familjer som hamnar i kläm. Idiotiskt att höja detta nu när så många blir arbetslösa och många är beroende av socialbidrag. Inte har förtidspensionerna höjts med indexet heller och inte heller socialbidragen speciellt mycket heller och fler exempel finns. Vet ej exakt hur systemet med inkomster och maxtaxa fungerar men det finns ju risker med att många får ökade kostnader för barnomsorgen som redan har en väldigt usel ekonomi. Dock nämner de att taxan ej får höjas så mycket så det ej lönar sig att arbeta så att folk VÄLJER att avstå att arbeta istället. Vilka är det som har det valet tro???

Som vanligt skriver Moderatpolitiker nästan aldrig om könsmaktordningen och klasskillnader. Detta utelämnades naturligtvis helt i denna artikel.

Det står i artikeln att de flesta föräldrar är nöjda med barnomsorgen inom Stockholm och kan tänka sig att betala mer för den. Men vad tycker barnen om omsorgen och att vara borta så många timmar från sina föräldrar och sina hem och måste förvaras och utsättas för pedagoger så stora delar av sina dygn? Ingen skriver i denna artikel om vad barnen tycker om det hela. De är på något vis obekväma ting som ska fostras in som likriktade samhällsmedborgare. Dagisen ser ut som koncentrationsläger light med inhängnader omkring sig, avskurna från det övriga samhället.

Jag tror barn behöver kontakt med och känna trygghet med många vuxna. Men jag tror att många barn vistas för mycket på dagis och är avskurna från manliga vuxna personer.Det jobbar på tok för många kvinnor inom barnomsorgen. KVOTERING KVOTERING!!! Dessutom bör barnen inte avskärmas från övriga samhället såsom yrkesliv och äldre mänskor, funktionshindrade osv. Bättre om barnen kunde hänga med på föräldrarnas arbetsplatser i vissa fall och stundtals i alla fall. Att föräldrarna fick kortare arbetstid med bibehållen lön och andra arbetsuppgifter och att arbetsplatsernas miljö anpassades ibland och i vissa fall så att barnen kunde hänga med och även få göra små uppgifter som passade dem.

Inte något barnarbete med slit och slaveri.

Men barn behöver känna tillhörighet tror jag. Mycket att tillhörighetens ingredienser förloras i dagsvärlden.

I artikeln står det att det behövs barnomsorgspersonal som underlättar för barnen att lära sig skriva läsa och räkna. Men det praktiska att leva tillsammans med naturen och att göra praktiska saker med vuxna som var specialister inom sina områden glöms bort. Där har naturfolken som tex. indianerna fungerat bättre i sina samhällen.

Jag tror barnen behöver fler personer som Alfred i Emil i Lönneberga. Andra vuxna än föräldrarna som de kan känna trygghet med och lära sig saker av och umgås med i vardagen. Kanske i några slags storfamiljer eller liknande.

Äldre mänskor, funktionshindrade, akademiker och börsspekulanter, kontorsmänskor och många andra vuxna mänskor behöver också kontakt med barn i okonventionella miljöer och situationer.

För känsliga andliga barn med medfödd intuition och konstnärlighet är nog inte dagis så bra där man ska gå i ledband och vara lik alla andra, får för lite tid för avskildhet och för lite tid till eget unikt skapande. Varför skulle pedagoger behövas när barnen har så mycket visdom och kunskap till denna planet i sig själva? Barnen kanske är klokare än de vuxna som de har omkring sig? Det är alldeles för mycket skrik och olåt på dagis också. Barnen blir tidigt hörselskadade och får tinnitus.

Bra om barn får träffa andra barn och vuxna men jag tror formerna behöver förändras mycket mer. Där verksamheten utgår från de unika individer barnen är. Där de får utveckla sin egen unika talang och särart.