Om den jämlika Yngre Stenåldern i föredrag av Kerstin Alfredsson på Vänsterhörnet i Borlänge

Måndagen den 16 Maj var det åter dags för en cafékväll på Vänsterhörnet i Borlänge. Med kort varsel annonserades detta ut och det stod inte med i det ursprungliga vårterminsprogrammet. Dessutom var det en annan arrangör än det brukar vara, Henrik Wolgast. Dock var det fullsatt med publik som vanligt.

Föreläsare var Kerstin Alfredsson som är Marxist och skulle föreläsa om kvinnohatets historia och dess ursprung. Hon berättade mycket knapphändigt om sig själv. Och egentligen också mycket knapphändigt om kvinnohatet i sig och hur det ser ut och har sett ut genom åren. Dock berättade hon att hon höll på att skriva en bok.

Det betyder inte att hon var en dålig föreläsare utan tvärt om. Hon pratade mycket rakt och engagerat om mänsklighetens generella historia ända tills 2 miljoner år bak i tiden då de första mänskoliknande individerna kom till. Hon använde blädderblock och tavla och hade förberett sig och strukturerat upp det hela mycket bra i förväg.

Hon berättade speciellt positivt om hur jämlik den yngre stenåldern var då tiden kallades ´Gamla Europa`enligt historiker. Runt om i centraleuropa mest så har man återfunnit flera städer där mänskorna bodde i likadana hus där de hade ut- och ingången i taket. De åt samma saker  och ägde lika mycket. Hon fick det att framstå som mycket harmoniskt och jämlikt. På sätt och vis kan hon ha haft rätt i detta. Samtidigt så är ju alla mänskor olika och ett alltför stereotypt samhälle kan också vara förtryckande för många eller alla individer på något sätt. Och man kan ju inte veta exakt hur mänskorna för så lång tid tillbaka  upplevde sina liv. Dock skulle de ha levt i storfamiljer och hjälpts åt på många sätt.

Dock hade man en högt utvecklad kultur hantverksmässigt, med mycket vackra keramikföremål bland annat och kvinnorna var jämlika männen och verkade äga lika mycket.

Det som skapade ojämlikhet verkade vara något slags nomadiserat folkslag som drev boskapshjordar i Ukraina-trakten. De rövade och levde i små kärnfamiljer där männen ägde allt för det mesta och kvinnorna var mer utsatta.

Hon gav också en del intressanta litteraturtips om mänsklighetens tidigaste historia.

Efter föredraget följde intressanta diskussioner.

F.d. Kulturministern Bengt Göransson föreläste på Vänsterhörnet i Borlänge

Torsdagen den 7:de April hade Vänsterhörnet i Borlänge fullsatt med publik igen. Denna gång var det f.d. Kulturministern Bengt Göransson som höll föredrag som varade ca 1 timme. Det var väldigt bra. Han var strukturerad, välplanerad, serverade skarpa nutidsiakttagelser oavbrutet, hade humor och var ödmjuk.


Föredraget kallades ´Ingen jävla Berit´och ända sedan detta föredrag utannonserades för några månader sedan har jag funderat på vad det betydde. Men ganska snabbt förklarade han detta. Därför att hans pappa som bodde i Stockholm för ca 20 år sedan sökte till sin hemkommun om att få flytta till något slags ålderdomshem. Han hade önskat svar från Socialförvaltningen men fick brevsvar med underskriften ´Berit´- en person som hade utrett att hans behov att få flytta dit inte var tillräckligt stort. Pappan hade känt sig kränkt för han hade inte önskat något svar från någon Berit utan för Socialförvaltningen eller någon liknande myndighet.

Hela hans föredrag genomsyras av avslöjandet av det här omänskliga samhället som byggs upp och existerar idag och att individerna måste mötas med respekt av myndigheterna.

Numera kallas man ofta kund av olika typer av omsorgsverksamhet. Tex. som funktionshindrad, äldre inom äldreomsorgen osv. Jag har också märkt att det relativt nya ordet brukare också börjar få stryka på foten för det allt vanligare kund.

Även elever inom grundskolan börjar kallas för kunder istället för barn. Det har visst kommit upp ett nytt förslag att barn som går i friskolor ska få ersättning i pengar ifall de inte fått godkänt i vissa betyg, ungefär som kunder som reklamerar en vara. Låter märkligt. Isåfall kanske ingen strävar efter att få godkända betyg utan vill ha pengarna istället.

När jag var tonåring tyckte jag ordet ´samhällsmedborgare´var läskigt. Som om man vore en robot i ett samhälle som styrdes av de som hade makten. Jag ville mer tillhöra den vilda naturen. Men detta uttryck kanske hade sina positiva sidor för numera kallas vi inte ens det enligt föredragshållaren utan att vi kallas Skattebetalare. Han menade också att den enda gemensamma nämnaren för Skattebetalarna är att vi inte vill betala skatt. Vad skatten ska användas till finns det oerhört delade meningar om. Han menade att det är viktigt att bli sedd som individ och samhällsmedborgare och inte som skattebetalare.

Han tycker att Nyliberalismen liknar den gamla Sovjetstaten där staten ska styra det mesta in i minsta detalj. Att tex. kommuninvånarna ska ha en dialog med tjänstemännen inom kommunerna istället för med de som är med i politiska partier. Att kommunpolitiken blivit automatisk utan någon egentlig dialog. Han menade också att numera måste konstnärer som ska utföra ett verk enligt beställning få direktiv uppifrån hur verket ska se ut.

Han sa att det som tex. politiker är viktigt att ha en dialog och lyssna på de personer de företräder. Att många – speciellt män – sitter tillbakalutade vid sammanträdesbord och kläcker ur sig direktiv och tyckanden och för envägskommunikation på det viset och lyssnar förskräckt efter reaktioner.

Bengt Göransson menar att ordet kommunikation fått en annan innebörd på sistone. Förr innebar det en inlyssnande dialog och kanske ibland konflikt. Numera är det mer envägskommunikation med direktiv och information från de som har makten till de som inte har det.

Dock var han positiv på så sätt att mänskorna i nutidens samhälle på många vis kan vara mer delaktiga och har mer makt över sina liv och över förändringar än tex. för 100-150 år sedan.

Bengt pratade en del om skillnaden mellan frihet och valfrihet. Valfrihet är att välja mellan tex. olika varor som andra tillverkat i ett begränsat antal former. Äkta frihet är något mer grundläggande som man skapar själv, mer omfattande.

Han avslutar kvällen med att han ser flera tecken på mänskocivilsationens undergång bland annat med de ökade klyftorna i samhället. De som är rika är inte fria utan de måste ha en massa vakter och larm speciellt utomlands. Jag tror han har rätt i det där med civilisationens undergång. Det kan vara positivt också för då kan någonting mycket, mycket bättre byggas upp också av omtänksamma, medvetna mänskor.

Heidi Baier uppträdde på Vänsterhörnet i Borlänge

Tisdagen den 8:de Februari på kvällen var det upprädande med Heidi Baier från Ludvika. Det var fullsatt i lokalen så vissa i publiken fick stå.


Hon pratade inte så mycket i olika sidospår som en del andra artister som varit där på siston - utan hon var väldigt tydlig , redig och välplanerad och berättade inte så mycket om sig själv eller sånt omkring låtarna och artisterna som komponerat och skrivit texterna. Bara kort information vilket gjorde att man kände sig helvaken och närvarande varenda sekund under hennes framträdande. Publiken var extra koncenterad och det var väldigt lite sorl och stök.

Det var en paus i mitten med 3 röda marsipantårtor och kaffe och te. Cafékvällarna på Vänsterhörnet firade nämnligen 4 år. Inte exakt på dagen men de startade den 27:de Januari 2007 med föredrag av Göran Greider. Jag minns att jag var där då också.

Hon hade en jättebra, inlevelsefull röst och spelade gitarr till det. Sånger bland annat av Dan Andersson, Cornelis Wreeswijk, Björn Afzelius, Mikael Wiehe, Barbro Hörberg och en kvinnlig svensk tonsättare jag inte minns namnet på men som skrev politiskt ironiska texter.

En av de första sångerna hon sjöng var Ikaros av Björn Afzelius som jag tycker har så mycket kloka ord om att man inte kan äga eller styra sina barn utan de måste växa upp i sin egen frihet och vara egna individer.

Leif Lindström från Vänsterpartiet i Borlänge som ordnade detta jättebra arrangemang informerade om att en kulturförening ska bildas där och vi fick skriva upp vår obundna intresseanmälan för denna förening på ett papper.

Biografiförfattaren Klas Gustavsson på Vänsterhörnet

På kvällen tisdagen den 7 December var det nog årets sista cafékväll på Vänsterhörnet på Vattugatan i centrala Borlänge. Det var fullsatt som vanligt. De flesta som var där är trogna besökare på cafékvällarna men jag såg några som var nya tror jag, speciellt några yngre personer, vissa verkade väldigt pålästa om ämnet och ställde frågor. Var många journalister där också med stora kameror med stora blixtar.

Författaren Klas Gustavsson drev inte igång föredraget själv helt utan det var Leif Lindström som drev föredraget framåt med olika frågor som han visst kom på spontant under kvällens gång. Jag trodde först att han var väl förberedd med en massa anteckningsstolpar.

Klas pratade lågmält och det var lite svårt att höra vad han sa ibland längst bak där jag satt, speciellt när man som jag var förkyld och hade lite stopp i öronen.

De pratade om att Cornelis Wreeswijk var en annorlunda udda artist. Han samarbetade inte så lätt med andra artister heller. Klas nämnde ett samarbete med Beppe Wolgers som ej gick så bra då de arbetade totalt annorlunda. Cornelis kom lite vimsig till jobbet vid lunchtid medan Beppe arbetade mer strikt och metodiskt under kontorstid.

Han verkade försörja sig på heltid på bigrafiboksskrivande. Han har skrivit 5 biografier om s.k. folkkära artister som Cornelis Wreeswijk, Gösta Ekman och Beppe Wolgers. Det tog ca 2 år att skriva varje biografi och han fick ha mycket arbetsdisciplin för att slutföra dessa böcker.

Han gjorde alltid grundlig research och frågade ut huvudpersonernas släktingar, arbetskompisar m.m. Bara en av huvudpersonerna har varit levande när han skrivit biografier om dem - Gösta Ekman.

Han har inte intervjuat personer i kronologisk ordning avseende deras ålder då personerna känt dem utan mer geografiskt. Tex. har han åkt till Skåne för att intervjua personer så berättade de ibland kanske både om huvudpersonens barndom och ålderdom.

Det var en frågestund på slutet som flöt på bra.

Egentligen tror jag att alla mänskor vore intressanta att skriva biografier om, om de önskar det. Inte bara kända personer.

Vad har vi för karaktärskändisar idag jämfört med för ca 3 år sedan? Är det mest yta och plastikoperationer som gäller idag och att  vältra sig i skandaler?

Det var en trevlig stämning där i lokalen och bjöds på gratis fika efteråt, för ovanlighetens två sorters mjukt fikabröd istället för ett.

Gripande framträdande med Linda Fändriks på Vänsterhörnet i Borlänge

På kvällen torsdagen 2 December var det framträdande med Linda Fändriks och hennes musiker som jag tror heter Ronny på Vänsterhörnet i Borlänge. Det var ovanligt tunnsått i publiken. Kanske berodde på att det var - 20 C ute och att det inträffade en cafékväll där på en annan veckodag än de tidigare sedvanliga torsdagarna?

Det var ett ovanligt väderfenomen denna kväll. En massa små snökristaller i luften. Starka lampor orsakade långa ljusstrålar rätt upp i himlen, jättelånga dito, såg ut som om Borlänge var en enda ljudlös konsert med Jean-Michel Jarre.

Men det var inte så mycket sämre med kvällens konsert med Linda och hennes musiker. Jag missade de första 5 minuterna av framträdandet. Tror hon pratade mer intensivt om sin barndom i en missbruksfamilj. För det gjorde hon när jag var på ett liknande framträdande med henne för kanske ca 3-4 år sedan.

Hon berättade om sin bristande självkänsla, djupa depressioner, självanklagelser, krav på sig att alltid vara extremt duktig, utbrändheten när hon arbetade som lärare i Djurås.

Hon sjöng fantastiskt fint och oerhört känslomässigt inlevelsefullt sina egna sånger medan Ronny spelade väldigt samstämt till.

Handlade om att hon sett månen som ljuset i mörkret, att hon läst Kaj Pollacks bok Att välja glädje när hon träffade en alkoholist i en park i Linköping som gav henne en krukväxt när hon precis innan tänkt att alkisen var läskig och att hon tänkt köpa sig själv en krukväxt precis.

Hon berättade om sin sons läskiga operation, kraven på sig att vara en perfekt mamma som promenerade jättemycket med vagn, humoristiskt och lättsamt om det svåra. Hon berättade också om sitt engagemang i RUS.

Hennes sambo har givit henne mycket stöd och föreslog att hon skulle låtsas vara Pellefant som tutade ur sig sin deppighet när hon mådde dåligt.

Det blev fikapaus med gratis dryck och sockerkaka och pratstund också om ohälsa och hälsa. Det sades att man inte kan dela upp mänskor i dom starka och dom svaga och lidande, att livet till viss del består av lidande. Att det är bättre att kalla de som har erfarenhet av lidande  för erfarna och de som ej har erfarenhet av det som oerfarna.

Mycket bra blev sagt tycker jag.

Leif Lindström som ansvarar för cafékvällarna sa många kul och kloka saker också. Och tycker att cafékvällarnas syften främst är till för att mänskor ska mötas och uppleva meningsfullhet och att det är sekundärt hur många procent röster Vänsterpartiet får.

Det diskuterades också om att fler och fler kändisar går ut i media och berättar om sitt psykiska lidande. Det sades att det vore bättre om man framhöll vanligare mänskor tex. industriarbetares mående.

Annelie Jordahl berättade om Ellen Key på Vänsterhörnan i Borlänge

Måndagen den 17 Maj var det klockan 18 på kvällen starten för den sista cafékvällen med föreläsningsgäst på Vänsterhörnan i Borlänge.

Det var närmare 40 personer i publiken. Några av dem var nya därför gjorde Leif Lindström ett kort anförande innan föreläsaren tog vid. Han berättade om bakgrunden till de här cafékvällarna.

Föreläsaren- Annelie Jordahl som är litteraturkritiker och författare till 8 böcker pratade engagerat och omväxlande så man kände sig vaken och nyfiken precis hela tiden. Själva föreläsningen var nog på ungefär en timme med frågestund därefter.


Hon bor på landsbygden utanför Katrineholm i Södermanland.

Hon berättade med fokus på sin senaste bok om Ellen Key. Ellen Key var författare som levde på 1800-talet och till 1926. Hon var uppväxt i en rik familj med en mamma som avsade sig att fortsätta vara grevinna och gav dottern eget rum och böcker om feminism. Mamman dog tidigt och hon fick resa runt till andra länder med pappan som satt i riksdagen och skrev tal åt honom redan som 1800-talet.

Under hela sitt liv hade hon många vänner och bekanta inom politiken och litteraturen. Hon kämpade för kvinnors rättigheter och frihet och för rösträtt för kvinnor som hon fick uppleva i slutet av sitt liv.

Hon startade en klubb där fattiga och rika kvinnor skulle umgås, diskutera, dansa och röka cigarr. Denna klubb fanns till 1960-talet.

Hon kämpade för fattigas rättigheter. Och hade många lärjungar tex. Elin Wägner som hon var god vän med.

Ellen lät bygga ett semesterhem som heter Strand vid Vätterns strand dit fattiga kvinnor fick komma på sommarsemester. Hon hade en hjälpreda som hette Malin som hon såg som sin efterträdare. Men hon dränkte sig i Vättern strax innan Ellen själv dog i 70-årsåldern.

Denna författarinna hade för den tiden omvälvande och annorlunda syn på och åsikter om det mesta. Hon förespråkade skilsmässor och ansåg att äktenskap som bara berodde på kärlek var giltiga.

Hon hade själv någon slags platonisk kärleksförbindelse med en gift man som hon brevväxlande väldigt mycket med under 12 års tid. Utdrag ur dessa brev i en förenklad form tog Annelie med i boken.

I diskussionerna efter föreläsningen delade flera med sig av insikten att förtrycket av kvinnor i stort sett är detsamma i världen och Sverige idag jämfört med på Ellens tid.

Björn Elmbrandt pratade om medias falskspel på Vänsterhörnan i Borlänge

Ikväll, den 19:de April var det ett mycket trevligt och bra föredrag av Björn Elmbrandt på Vänsterhörnan i Borlänget. Jag vet faktiskt nästan ingenting om honom sedan innan och inte presenterade han sig så noga heller utan höll sig till ämnet han verkade vara kunnig inom och brann inom. Och det var mycket bra, mycket flyt i hans föreläsning.

Han berättade om högerpartierna och det mediala spel som pågår när det gäller dem. Alltså att Alliansen låtsas vara mer Vänster och solidariska än de är. Att mänskor ofta är lättlurade.

Att de vänder kappan efter vinden. Först så skulle de införa Arbetslinjen och beskatta de som inte arbetade mycket mer och sänka skatterna för den arbetande befolkningen betydligt. Men nu inför valet ska de väl försöka fjäska in sig hos pensionärerna. Men genom att de ska få betala mindre skatt så blir det också mindre pengar till vård och omsorg.

Anders Borg hade visst dragit in löftet om ett antal miljarder i tillskott till kommunerna 2011. Vilken siffra minns jag inte riktigt. Möjligt att det var 17 miljarder? Enligt en rapport i Mars från Konjukturinstitutet så skulle kommunerna -enligt Anders Borg- finansministern - kommunerna ha fått en bättre ekonomi. Men han hade bara tagit med första meningen i rapporten. För i rapporten hade det stått att kommunerna skulle hålla sig över ytan eller liknande ENBART om de fick det där tillskottet som var utlovat till nästa år.

Det blev diskussioner efter föreläsningen. Bla flyt. Bra dialoger. Bland annat så ansåg många att det enda samhällsprogram på TV med kvalité som sänds numera och som inte är manipulerande är Uppdrag Granskning. Det var någon som sa- jag minns inte riktigt - att med 30 sådana program i veckan så skulle nog mänskor bli mer medvetna och diskussionerna skulle komma igång i samhället om folk såg på dem.

Centerpartiet var det många som trodde att de är på stark tillbakagång. Att de tappat väljare tex. på landsbygden och av flera andra anledningar. Att de tappat sin ideologi.

En rolig sak i Vänsterhörnans kök var att det låg en disktrasa med en bild på Centerpartiets partiledare Maud Olofsson med en text ´till er hushållsnära tjänst´tror jag det stod på den. Klurigt!

Dessa cafékvällar är verkligen jättebra och av hög samhällelig och kulturell kvalité!!!

Hoola Bandoola Band

Måndagen den 15:de Februari var det cafékväll på Vänsterhörnan i Borlänge igen. Dock måste jag ha blivit virrig och fått för mig att dessa arrangemang börjar klockan 19 fast det i själva verket börjar klockan 18. Följdaktligen kom jag dit en timme för sent.

Dock var det så många andra omständigheter på gång denna kväll och eftermiddag så jag hade nog kanske inte tagit mig dit tidigare iallafall.

Det fanns knappt sittplatser där inne. Lär ha varit runt 50 personer där enligt arrangörernas utsago. Kan mycket väl stämma fast jag inte räknade alla.

Det var några som hette Helena och Örjan som hade skrivit en bok om Hoola Bandoola Band som var ett proggband som höll föredrag om denna bok. Själva föreläsningen missade jag. Men de verkade ha kommit från Skåne liksom föredragshållarna som själva pratade denna utpräglade dialekt. Mikael Wiehe och Björn Afzelius ska ha startat bandet. Jag hörde nog deras musik på radio ibland som barn men la inte märke till den speciellt.

Jag kom dit mitt i fikapausen där det serverades dryck, ostmackor och saffransvetelängd. Sedan delades det ut små allsångshäften med 2 låtar och så släcktes ljuset ner och Helena spelade gitarr och sjöng bra. Sången varvades med Örjans pratinlägg, korta samhällsreflektioner som var väldigt träffande. Att vi människor drogas med en massa skitprogram i media och stress och penningadyrkan och andra saker.

Ledarskribenten Pernilla Olin på Vänsterhörnan

Under måndagskvällen den 7 December besökte ledarskribenten på Dalarnas Tidningar, Pernilla Olin, Vänsterhörnan i Borlänge.

Det blev mer som en dialog mellan henne och publiken och mellan publiken än ett regelrätt föredrag. Hon satt också i ett hörn och publiken satt åt alla möjliga håll och kanter och fick gratis fika med mjuk pepparkaka. Jag vet inte exakt hur många som kommit till denna månatliga cafékväll, kanske ett 20-tal personer, i blandade åldrar.

Hon presenterade sig kort som att hon studerat feminism, var uppväxt på Visingsö i Vättern med en svensk pappa och thailändsk pappa och blev ganska mobbad som barn.

Hon verkade mycket medveten om orättvisorna mellan könen och de könsroller som råder i samhället. Det var också vissa av kvinnorna i publiken - iallafall mer än somliga manliga dito. Några protesterade hörljutt när en äldre manlig person i publiken sa att han som man inte alls har några fördelar när han ska yttra sig bland annat om politik.

Pernilla berättade att hon var i en ganska ovanlig situation att vara en så ung kvinna som skriver ledare i tidningar. Att hon ibland blir påhoppad och uppläxad av medelålders män på grund av det hon skrivit i tidningarna.

Hon sa att nästan alla som skriver och hör av sig angående ledarna hon skrivit är män som är 50-55 år. Märkligt om det kan vara en speciell tyckar-ålder och bara för män? Men det kanske är så. Hon efterlyste andra personer i andra åldrar och fler kvinnor och med annorlunda åsikter och perspektiv som skrev till ledarsidan.

I ärlighetens namn så har jag aldrig begripit vad en ´ledare´är och vad det handlar om fast jag är så intresserad av media, skrivande och debatt. Det där måste ha varit en blind fläck i mitt liv fram tills nu. Därför ställde jag en del frågor om detta vad det är för regler när man ska skicka in brev som reaktioner på ledare, hur långa de får vara och hur lång tid efter de publicerats som man ska skicka in dem. Jag fick raka och bra svar. Bara något dygn efteråt skickade jag in ett svar på en ledare, men då råkade det vara hennes kollega Christer Gruhs som skrivit just den ledaren.

Det verkar som om alla dags- och kvällstidningar har en usel ekonomisk situation och är desperata närapå efter nya prenumeranter. Man kan ju lätt läsa samma nyheter i pappersupplagorna på internet. Jag undrar just hur det kommer att fungera med pappersdags- och kvällstidningar i framtiden? Om de kommer att finnas kvar över huvud taget eller ges ut i mindre dyrare upplagor? Eller att det blir avgifter att läsa dem på internet? Dock togs inte detta direkt upp.

Däremot så diskuterades det om ytlighet och djup i journalistiken. Att journalistiken blivit allt ytligare generellt sett och inte går till djupet när det gäller olika frågor. Att mycket konflikter som sker tex. inom kommunpolitiken inte grävs upp och tydliggörs tog en i publiken upp. Det håller jag med om.

En i publiken föreslog att man skulle halvera personalen på Dalarnas Tidningar och ge ut bara en enda tidningsupplaga i veckan men med mer djuplodande och grävande journalistik.

Leif Lindström tog upp en hel del angående Ikeas kommande etablering i Borlänge och att alla Borlängebor genom skatten blir skyldiga 7000 kronor i lån för att kommunen skänker en tomt på 300 miljoner till kommunen. Och att det kan påverka omsorgen och annan verksamhet i kommunen mycket negativt.

Det diskuterades en hel del om att vi lever i ett så kommersialiserat och ytligt sensationssökande samhälle.

Göran Greiders presentation av sin nya bok om Dan Andersson

Ikväll var jag på Vänsterhörnans Bokcafé i Borlänge på Vattugatan för första gången på länge. En gång i månaden har dom speciella arrangemang då dom bjuder in tex. någon föreläsare. Alla andra måndagar har de visst öppet mellan klockan 14-18 då allmänheten kan komma dit och sitta och diskutera allt möjligt. Det sistnämnda har jag inte deltagit i men tänker försöka åka på något sådant också nu när det ser ut som jag har måndagarna fria från andra bundna aktiviteter denna hösttermin.

Det var ganska mycket folk där inne. I princip fullsatt.

Göran Greider presenterade sin nya bok om Dan Andersson. Han har fått Dan Andersson-priset för ett tag sedan och kände sig sedan inspirerad att skriva en bok om honom trots att det finns så många biografier om denna skald. Men han skrev en annorlunda bok om honom. Visade fram nya sidor av honom. Han har letat fram nya fakta och dimensioner om honom bland annat från ca 300 brev som han skrivit till en tjej som han hade något slags konstigt förhållande med under 3 års tid, där de nödgades träffas i hemlighet och där han inte var så snäll åt henne alla gånger.


Göran började boken med att berätta om hur Dan Andersson levde sitt liv i Stockholm . Att han ofta var där och festade och rumlade runt och umgicks med en massa konstnärer och författare. Annars brukar det mest skrivas om honom som han levde ensligt i Skattlösbergstraktens skogar.

I själva verket var han väldigt ofta på resande fot runt i Sverige och besökte vänner och bekanta och var väldigt mycket i geografisk rörelser och han skrev sina bästa dikter om naturen på sin födelseort på krogar i Stockholm. För det var när han fick distans till sina hemtrakters ödsliga skogar som han längtade tillbaks till dem.

Han fick en ganska bra och ibland riktigt bra inkomst som skribent på olika tidningar i slutet av sitt liv och var inte alls så fattig som det påstods.

Han var intresserad av indisk religion och filosofi och fascinerad av narkotika och skrev om haschrus och beställde 8 kilo opium av en bekant som skulle åka till Asien. Dessutom söp han ordentligt under perioder i sitt liv.

Han hade mycket politiska åsikter fast han egentligen inte var så partipolitisk av sig. Men han var med och bildade något slags vänsterinriktat parti på ett möte i Borlänge under sitt liv.

Både diverse grupper med olika politiska inriktningar och frikyrkliga grupper har trott att han hört till deras falanger i efterhand och sett honom som sin skald.

Göran Greider diskuterade visst sin bok om Dan Andersson i Stockholm med Björn Ulvaeus som var med och sjöng hans sånger på 1960-talet. Det var en offentlig diskussion som skett nyligen och över 700 kom dit som åhörare.

Göran berättade en del om skogsfinnarna och hur de invandrade till olika delar av Sverige, deras annorlunda tro m.m. Jag har ju själv läst en del böcker i området för några år sedan och besökt det största Finnskogsmuseet som finns utanför Svabensverk för några år sedan. Jag tog upp det till diskussion.

Det var verkligen ett givande författarbesök. Göran Greider är verkligen en väldigt bra, mångfacetterande och naturlig talare. Det blev också en hel del diskussioner efter själva hans framträdande.

Efteråt blev det gratis fika.