Irene Reenbergs utmärkta invigningstal av RSMH-Hoppets utställning på Säters Kulturhörna

Lördagen den 10:de Mars 2012 var det invigning av en utställning om RSMH-Hoppet i Säter på Kulturhörnan på Säters Kommunbibliotek. Det var mycket mer folk där på invigningen än jag hade förväntat mig. Men mest äldre och medelålders personer. En del personer som var engagerade inom RSMH:s verksamhet, även kommunpolitiker och flera andra personer.

Irene Reenberg som själv tagit initiativ till utställningen och satt upp den höll ett jättebra tal som var längre än jag hade förväntat mig. Hon började med att läsa min dikt Trolla mig verklig som även har tonsatts och framträtts med av Karin Erika Johansson i vår teaterpjäs med samma namn som vi hade på Mentalvårdsmuseet med tre föreställningar år 2000. Nu till hösten ska filmen av denna teaterpjäs visas på samma museum.

Irene Reenberg pratade verkligen både med inlevelse, handikappolitisk kamp och fakta i en lagom balanserad dos. Hon pratade om att personer med psykiska funktionshinder genom åren och fortfarande behandlas illa och försummar på olika sätt. Dock hör jag inte själv till denna funktionshindergrupp men önskar att de hade mer rättigheter på olika vis. Även fast vi som har andra funktionshinder inte får våra rättigheter tillgodosedda alla gånger heller så är det för det mesta de med psykiska funktionshinder som hamnar lägst gällande prioritet.

Hon sa att mänskor som ej haft egna psykiska funktionshinder inte kan sätta sig in i och veta hur att det är att ha dem. Hon jämförde det med att man har en föreställning om hur det är att ha barn innan man fått barn i verkligheten.

Hon berättade också om RSMH:s historia i hela landet. Att många tvivlade på att psykiskt sköra mänskor skulle kunna sköta en förening helst på riksnivå men det har ju gått utmärkt. RSMH-Hoppet har numera runt 85 medlemmar och ca 15 besökare per dag. Man hade ett bord med gratis informationsmaterial om föreningen bland annat ett nummer av Revansch som är föreningens rikstäckande tidning och just i det här numret hade tema transsexualitet.

Hon berättade att 1 miljard kronor inte använts till psykiatrin fast den öronmärkts till det och hon undrade varför.

Det bjöds på alkoholfria kolsyredrycker, nötter och chips. På väggarna fanns tidningsurklipp,foton m.m. från RSMH:s verksamheter genom åren.

Jag och Irene blev tackade med varsitt exemplar med CD med musik med Trolla mig verklig.

Information om framtidens psykiatri i Säters kommun

I eftermiddags den 31 Augusti var jag på en del av det månatliga styrelsemötet med RSMH-Hoppet i Säter i lokalen på Kungsvägen.

Huvudämnet för dagen var information om psykiatrin hur den fungerar iallafall till yttre struktur i Säters kommun nu och planeras se ut i framtiden. Vi fick läsa en lapp med lite information om detta. Irene Reenberg berättade massor ytterligare fakta. Det var en ordentlig research hon har gjort. Jag vet inte om jag hängde med i allt detta.

Men Säterteamet, öppenvården på sjukhuset har blivit sämre och sämre och för några år sedan sa nästan all personal upp sig. Det är jättesvårt att rekrytera personal dit. Bara de med psykiska problem som haft långvarig kontakt med Säterteamet får fortsätta ha det. Nytillkomna ska visst söka remiss hos Vårdcentralen och blir oftast hänvisade till psykiatrin i Borlänge.

Det verkar vara svårt att få någon hjälp av psykvården över huvud taget i Säter. Och Boendestödjarna har fått en oerhört större arbetsbelastning med fler brukare och brukare av många fler kategorier än tidigare, inte bara psykiskt funktionshindrade som tidigare utan bland annat familjer med problem med barn som har kontakt med Socialtjänsten och mycket annat.

Det verkar vara rena katastrofen vad det snålas på gruppen psykiskt funktionshindrade.

Vad är konst? Kåserier med Irene Reenberg

Klockan 13 den 18:de April, alltså idag, höll Irene Reenberg föredrag/kåserade på temat ´Vad är konst?`i kulturhörnan på Säters Kommunbibliotek. Dock kom jag minst 10 minuter för sent till föredraget och missade början på det. Tyvärr var det en väldigt liten publik, kanske 10-15 personer bara.

Hon berättade att en slags utredning gjorts nyligen angående Sveriges kulturpolitik. Och man har denna gång dragit samma slutsats som förra gången en dylik gjordes år 1974. Alltså att kultur och konst inte bara ska vara något för en slags elit utan för alla mänskor.

Det hoppas jag att det blir mer och mer också, fler billiga och gratis möjligheter både för vuxna och barn att pröva på att skapa med olika tekniker och även få visa konsten i det s.k. offentliga rummet oftare.

På vägen till föreläsningen såg vi massor med klotter som gjorts på väggar och murar m.m. runt om i stan med samma ´tags´. Jag hade önskat att det istället på laglig väg kunnat målats roligare och mer omväxlande konstverk på alla möjliga tråkiga ytor runt om i kommunen, som trista stora hyreshus och fabriks- och sjukhusväggar.

Irene sa också att det ofta är hård konkurrens mellan konstnärer och att de ofta inte delar med sig av tips utan snarare håller inne med gentemot varandra.

Hon visade bilder på en duk på väggen med bland annat konstverk av alla möjliga kända äldre konstnärer. Bland annat av Vincent van Gogh som publiken och hon själv tyckte gav oroligt intryck med sina målningar med en massa streck. Diskuterades också den ångestfulla målningen Skriket av Edvard Munch från Norge. Visades också bla. originella bilder målade av Salvador Dali med en massa surrealistiska scener med massor med figurer som går in i varandra och med rinnande klockor. Den sistnämnda konstnären har varit min favorit bland de klassiska konstnärerna ända sedan jag var barn och har fortfarande inte ändrat denna åsikt.

Hon pratade också om att det är tabu med målningar av nakna kvinnor. Att hon själv målar en hel del sådana motiv men inte fått någon sådan tavla såld men hon verkar inte veta varför.

Hon pratar också en del om de gamla fruktbarhetssymbolerna tex. statyn Venus från Willendorf där kraftiga kvinnor dyrkades som fruktsamma och gudomliga.

Hon visade även en del bilder på gammal konst tex. forntidsmänskor som ristat in olika händelser i berghällar och vävar som var tusen år gamla som skildrade vissa händelser.

Hon pratade med mycket inlevelse och klurig humor.