Om böner och noll koll på kyrkovalet

Jag läste ett inlägg på internet ikväll om att Svenska Kyrkan troligen är den enda kyrkan i världen som använder någon slags kampanj att sända in böner till dem och vidare till Gud via mobil och internet. Lite komiskt på sätt och vis för det har ju skämtats i många år bland ateister om ´vad Gud har för telefonnummer`. Delvis tänker jag att det är bra med såna här affirmationer och samla sig och tänka på vad man önskar sig och vad som är viktigt i livet även fast man kanske inte är i ett akut nödfall av något slag- och nu menar jag inte sånt som har med brist på toalettbesök att göra utan mer allvarligare och svårare problem.

Samtidigt kan det vara lite integritetskränkande. Man kanske inte alltid vill basunera ut för hela världen vad man har för problem och önskningar och längtor. Dessutom kanske detta att dela med sig av dessa önskningar kan ta udden av det hela. Inom gammal klassisk magi menade man ju att man ska hålla önskningar hemliga i många fall, annars tar man kraften ur dem. Tror delvis det kan ligga något i detta.

Jag ser ingen skillnad mellan magi, affirmationer och mental träning å ena sidan och böner via någon slags religion å andra sidan. I stort sett ser jag det som detsamma. Formerna varierar bara något.

Bara 12 procent av de som är röstberättigade i kyrkovalen brukar rösta i Sverige. Själv har jag nästan noll koll på detta val. Jag gick själv ur denna kyrka för ca 20 år sedan och har inte röstat inom detta val en enda gång. Får försöka ta reda på mer hur kyrkopolitiken fungerar för att yttra mig.

Det enda jag vet är att Vänsterpartiet som enligt gammal tradition tagit avstånd till kyrkoval mer och mer börjar ställa upp med kandidater, Fia Wikström, vår nya ordförande i Säter är en av dem som engagerat sig på sistone.